Jag och Jack har varit i England. Senaste gången jag var där var 2018, precis efter att vi blivit tillsammans, så det var verkligen på tiden med ett återbesök. Den här gången åkte vi tåg hela vägen från Uppsala.
Jack har åkt samma tågsträcka ett par gånger tidigare. Han var min guide i Interrail-djungeln. Vi började med att ta oss till Stockholm, och sedan därifrån till Malmö. I Malmö bodde vi en natt hos min syster Hanna och hennes kompis Frida, som lever Malmö-life över sommaren. De visade oss till klättergymmet och till en restaurang med riktigt god veganpizza. Sedan mötte vi upp Ella som tog oss till sunkbarerna och vi stannade uppe lite längre än planerat för att det var så jäkla trevligt att sörpla öl och konversera.
Hemma hos Hanna och Frida blev det sedan inte mycket mer än en tupplur innan klockan var 03.30 och det var dags att vakna och traska bort genom malmönatten mot Öresundståget som skulle ta oss till Köpenhamn. Därifrån bar det av vidare mot Hamburg, Köln, Bryssel och slutligen London. Jag har aldrig åkt tåg genom Europa förut, det var trevligt! Vi hade gott om tid i de flesta bytena. I Hamburg beställde vi kaffe på svajig google translate-tyska och i Köln hittade vi en vegansk bufférestaurang som var TOPPEN. Till Bryssel blev vi lite sena och hade inte tid för så mycket annat än att skynda oss till tåget som skulle ta hos till London. Vi hann. Jag tyckte att det kändes lite läskigt och klaustrofobiskt att åka tåg under havsbotten men alla andra tågresenärer verkade påfallande oberörda. Vi kom fram till London som vi skulle. Efter ytterligare en timmes tågresa hämtade Jacks mamma Sarah oss vid stationen i Wadhurst, och sen sov vi huuuur gott som helst i hennes gästrum efter världens längsta resdag.
Vi var i England i ungefär en vecka. Vi drack öl på någon pub (oftast pubar) i princip varje kväll. Jag fick uppleva ”cream tea” (te med mackor, scones och kakor serverade på en bricka med tre våningar, det kändes väldigt brittiskt) med Jacks morföräldrar i Hastings. I Hastings hann vi också med ett dopp i havet (det var absolut inte badväder). Jag fick testa på att köra i vänstertrafiken längs de slingriga enfiliga vägarna med höga häckar på vardera sida av vägen och hastighetsgränsen 60 miles per hour (jag utmärkte mig genom att köra hälften så fort som alla andra). Vi testade också på att klättra utomhus, på ”the southern sandstone” vilket var en ”humbling experience” minst sagt. Det var så SVÅRT! Vi riggade ett topprep på en led i en grad som inte brukar vara några problem alls för vare sig mig eller Jack, men vi kom knappt ens upp. Men det var häftigt! Sandstenen är visst så skör att den enda klättringen som är tillåten är topprepsklättring (ingen bultning eller placering av egna säkringar är tillåten) och man måste se till så att ankaret hänger över kanten av berget så att repet inte skaver mot klippväggen. Det rekommenderas även att torka av sina skor med en liten handduk innan man börjar klättra.
Andra höjdpunkter inkluderar den veganska saugsage rollen jag åt från Greggs och när vi fick följa med Sarah och cykla moutanbike med hennes tisdagsgrupp bestående av färglatt klädda damer i sina bästa år. Jag hade svårt att hänga med alla medelålders damer längs de slingriga stigarna!! Sammantaget var det en toppenvecka, helt klart.
Fastän jag släpat med mig min kamera genom fem europeiska länder var jag rätt kass på att använda den, så bilderna ovan är alla jag lyckades knäppa. Jag hoppas på bättring på fotograferingsfronten under sommarens andra hälft. Den ska tillbringas på en väldigt fotogenisk plats nämligen. I skrivande stund sitter jag på tåget mot Narvik med Andreas, Viktor och Andrew. Om vi hinner fram i tid ska vi därifrån ta en buss till Lofoten, där vi ska jobba i sommar. Hittills har vårt tåg haft fordonsfel, elfel och växelfel så vi borde väl ha betat av de flesta felen snart i alla fall. Fortsättning följer!