Att ha blivit gammal och bekväm av sig

Huset jag och Jack bor i ska hyras ut över vintern, ägaren har ett fast avtal med en av fjällets restauranger. Kontraktet går ut 31 oktober, det har vi vetat hela tiden.

Jag har bara inte vetat att 31 oktober till slut skulle infinna sig.

Och det är lite omständligt, att flytta ut allting ur de lådor som till slut blivit naturliga förvaringsplatser med varsitt specifikt syfte. Att vara på väg, att veta att strumplådan och kryddhyllan bara under en begränsad tidsperiod kommer att vara strumplåda respektive kryddhylla. Att flytta in för att flytta ut.

Och vi vet fortfarande inte riktigt var vi ska bo efter 15 december.Nu flyttstädar vi. Allting har blivit mycket stökigare sedan vi började, allt har flyttat från sin plats men ännu inte in någon annanstans. Och jag förstår inte hur jag kunnat samla på mig så himla mycket skit på bara fyra månader.

Från och med torsdag bor vi på personalhotellet, där vi bodde i vintras. På färre kvadrat, utan ugn och utan diskmaskin. Men närmare till skidbacken.

Snökanonerna har börjat arbeta, fjället är gömt i ett stort snösprutsmoln.

Jag längtar.

Men mest av allt längtar jag nog efter någonting som kommer vara inte bara för en tid som är begränsad.

Just nu

Jack lagar mat, han är en sån som får hela golvet att skaka när han gör det. Speciellt om man bor i ett sånt hus som har ett sånt golv som vårt har. Ikväll ska vi äta meatballs with tomato sauce. Men utan meat då. Och alla "fucks" som just nu studsar mellan köksväggarna har visst sitt ursprung i att vi har slut på tomato sauce. Så jag vet helt plötsligt inte alls vad vi ska äta ikväll. 
Sedan jag kom tillbaka från Uppsala i lördags har jag varit sjuk. Egentligen har jag nog varit det betydligt längre än så, men det är så tråkigt att agera efter sitt hälsotillstånd när det inte var det man hade tänkt sig. I förrgår sa min kropp dock på skarpen åt mig att gå hem och lägga mig i sängen och äta glass, så då gjorde jag det. Och igår fann jag ingen riktig anledning att ändra sysselsättning.
 
Idag fick det dock vara nog, imorgon ännu mer nog. Då ska jag nämligen direkt efter jobbet från Trysil till Stockholm och Hanna och Hannas nya roomies nya lägenhet på INFLYTTNINGSFEST för jag har tydligen vänner som är så vuxna att de ägnar sig åt inflyttning till egna lägenheter. Jag blir typ varm i hjärtat av att tänka på alla fina mänskor jag ska fylla denna helg med.
 
Nu gick brandlarmet. Jack är också nämligen en sån som får det att göra det när han lagar mat. Men fan vad fint det ser ut, de där vad det nu är som vi ska äta ikväll.

Att laga och äta matsäck

Uppsalatisdag. Hela min kväll tillbringades hemma, inom ramen för de femton kökskvadratmeterna. Jag och Tilde hade dedikerat hela aftonen åt matsäcksprepp. När Ellen senare ansöt var allt klart inför morgondagen. Vi drack te ur koppar med decimeterdiameter innan vi så småningom somnade i en trippelsked i min säng.
På onsdagen åkte vi till Hågadalen på utflykt, för att få äta upp all matsäck.
Vi kokade kaffe på pappas stormkök, Tilde brände upp allt hår på sin högra underarm när hon skulle tända på. Har du köpt LINDVALLS hade mamma dagen innan förskräckt utbrustit när hon sett vilket kaffe jag hade med mig hem från Ica. Kanske har jag en bit kvar till kaffekännareliten men jag tyckte det smakade väldigt bra, Lindvallskaffet. 
Det var en knallfin höstdag.
Och jag inser att Uppsala, vilket fint place ändå. Tänk vad massa såna här platser det finns som jag inte varit på än.
Vi hann med typ tre fikapauser innan vi kände oss färdigutflyktade. Och det är väl ca detta jag begär av livet.