Något annat

Hör du talgoxen
Känner du solen mot kinden
Känner du lukten av träden
Av morgonen
Av natten

Jag tror jag gör det nu

Jag har tagit studieuppehåll från läkarprogrammet. Det var läskigt, att bestämma sig för det. Det finns ingen garanti att man får plats igen, och på sistone har det varit rätt trångt om platser. Det var läskigt att skicka in blanketten, jag drog ut på det så länge som det gick. Det kändes så definitivt. Men. Jag har också längtat. Bort från det inrutade, lunkande, samma gamla vanliga. Till kravlösheten och det okända och den friska luften.

Jag känner mig redan lättare.

En tyngd över axlarna jag inte riktigt var medveten var där har försvunnit. Jag har tänkt tankar jag inte tänkt på flera år. Jag känner lukten av träden.

Nu har det gått en månad sedan mitt studieuppehåll började. Det har varit en fin månad, med mycket skidåkning och med låg vilopuls. Jag har mått väldigt bra. Just nu känns det som att vad som än händer sen var det värt det.

I skrivande stund sitter jag på ett tåg till Riksgränsen. Jag ska jobba där till och med maj. Jag känner ingen där och ingen känner mig och det pirrar lite i magen när jag tänker på det, men det var på tiden med ett litet äventyr. Jag hade nästan vuxit fast där i min uppsalalägenhet på sjätte våningen.

När jag kommer fram om tre timmar jag har åkt tåg i tjugoen. Sedan jag vaknade i morse har himlen varit klarblå. Nu är skuggorna långa och fjällen börjar skymta i horisonten.

Vi hörs.