Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 21. För tillfället i Trysil, Norge. Checkar in folk för att senare få checka ut själv. Tycker om höga berg, rött vin och svart kaffe. Försöker formulera ögonblick i ord, fånga känslor i bilder. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Kvällsseglats mitt i juni

Kvällen innan jag skulle lämna Uppsala för Trysil åkte vi ut med båten, hela familjen. Mamma, pappa, Hanna, Jack och jag. 
Jack i sin gula hoodie levererade potentiell Weekdayannonsbild efter potentiell Weekdayannonsbild.
Far såg seglig ut.
Visst?
Det var en rätt blåsig afton och vägen ut var en intensiv kryss. Slörandet tillbaka hem gick fort, vi var nästan uppe och nosade på hastighetsrekordet för vår kära lilla Maxi 77a.
Vi var tillbaka i hamnen precis i tid för att hinna till närmaste pizzeria innan stängningstid. En rätt idealisk kväll. Jag gillar verkligen min familj.

Englandsbesök

Ett par dagar efter att vi kommit hem från Roskilde kom Jacks mamma Sarah på besök, och vi visade upp vår tillvaro så som den ser ut endast när man har någon att visa upp den för. Det var en intensiv och härlig vecka, där aktivitetandet förlagdes till förmiddagstid och eftermiddagarna ägnades åt arbete.
Dag ett besteg vi Trysilfjellet. Märkligt att se allting i sommarskrud. Här backe 30, som kändes betydligt brantare uppför än nedför.
Temperaturen var i linje med den genomsnittliga sommaren 2018, det vill säga ca 30 grader. Detta var en bidragande men inte ensam orsak till att den totala tiden för vattenpausande var ungefär lika lång som tiden effektiv hikeing.
Höjdpunkten är alltid matpausen.
En annan dag gav vi oss ut i cykelspåren, och en tredje bilade vi oss ut på krokiga vägar till Skagsvola.
Hade av mina receptionskollegor blivit lovat Trysils bästa utsikt och blev inte besviken.
Sarah hade fixat den ultimata matsäcken, och vägen ned var betydligt tyngre än uppvägen.
En väldigt fin vecka. Min kropp hängde dock inte riktigt med i svängarna och hade nog önskat sig lite mer sömn och lite mindre jobb och hikeing för att kurera den sedvanliga post-festivalsjukan som uppstod efter Roskilde, så den kollapsade litegrann där efteråt. Jag har sedan dess fått stifta bekantskap med den norska sjukvården och är nu på banan igen, men har tyvärr (</////3) fått skippa Emmabodafestivalen som jag annars skulle ha befunnit mig på just nu. Såå nu går min ledighet åt till att käka glass och knapra antibiotikatabletter istället för att fuldansa mig igenom nätterna med ett glittrigt nylle, samtidigt som jag försöker undvika alla sociala kanaler med bilder på mina vänner som gör just detta (vilket går skit). Nåväl. Det kommer fler somrar och fler möjligheter till att supa bort dem, och Trysil är faktiskt allt annat än pjåkigt.
 
Puss på er.

Hannas student

Jahapp. Så den 5:e juni tog den här lilla skitungen studenten, efter en sista gymnasietermin av hundratusentals wordord och hundratusentals koppar kaffe. Det var soligt och rätt kallt, och Hannas leende var så stort att hennes näsa och ögon knappt fick plats i ansiktet. Det var en väldigt fin dag.06.40. Trötta påsiga morgonansikten med ett lysande undantag (↑). Studenten var inte mer anspråksfull än att hon önskat havregrynsgröt till pre-champagnefrukost-frukost, men när vi vaknade på studentmorgonen var alla köksskåp underligt tomma på havregryn. Jag gjorde en panikutryckning till ICA och när jag kom tillbaka var studenten så här tjusig.
07.24. Vi hade sagt att vi skulle åka senast 20 över men "vääänta vänta vi har ju inte tagit nån bild av studenten!!!!!" Vi hade ett en minut långt photoshoot på parkeringsplatsen för sedan kunde avfärdstiden till champagnefrukosten inte ytterligare senareläggas.
12.15. Och sedan, när vi hade flyttat alla utemöbler och dammsugit alla lister, var det avfärdsdags för de resterande. Hanna hade fått en solrosskylt för att hon liksom är, liksom alltid har varit, vår solros. Jag tror hon fattade den här dagen.Fadern.
12.47. Mamma och Jack, Hannas pojkvän, på väg till utspringet efter att vi till slut hittat någonstans att parkera.
12.55. På plats. Man riktigt ser hur han ba lyser av stolthet.
13.24. Nämen hallå där!!
Finisarr.
13.58. Och efter en halvtimme av kramar och käkkramp dumpade vi av denna på sitt studentflak.
14.44. Tillbaka hemma för sista fix innan mottagningen. Mamma hade ägnat förmiddagen åt att överraskningsplantera solrosor i hela trädgården, och sedan sprang vi runt åt olika håll och ägnade oss åt mer och mindre viktiga saker tills vårt lilla radhus fylldes av människor. Min fotofrekvens avtog stadigt under kvällen för att tills sist helt dö ut, men det var en väldigt fin kväll minsann.
Morgonen därpå ägnades åt kaffedrickande, i mängder,
och åt presentöppnande. Festföremålet verkade belåtet.
 
Vad jag älskar dig din lilla skit.