Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

När Ella fyllde 19

En fredag i slutet av juli fyllde Ella 19, och en måndag i början av månaden därpå uppmärksammades detta med en dagsfest i Vitabergsparken. Egentligen, insåg jag när vi i solgasset timmarna innan irrade omkring för att sätta upp vimplar och ballonger, tror jag att hon mest använde det hela som svepskäl för att få springa runt obevakad med en häftpistol. Fint var det hursom.
Jag fick hänga med några av mina bästa personer och dricka cava, och asså, mer än så kräver jag inte av livet.Bäst av allt var att träffa denna här, för första gången på ett drygt år. Hon är bra hon, lika bra som jag mindes henne.
Baabes.
Bday kid.
Jag spillde rödvin på mina nya vita sneakers och dansade barfota, intensivt, och uppmanade alla att göra samma sak även efter det att Märtha fått glas i foten. Det var liksom en för bra spellista för att låta bli. 
 
Och det är dagar som denna jag sparar på.

Sara

Klockan är sex och det luktar urin och avgaser, sommar och deodorant. Hedvigs skavsårsplåster har lossnat och Sara har ett gult band i håret. Vi stannar vid en träfasad där någon säljer oliver.
 
Snart ska vi äta lunch.

2017 års skockskiva

När man är vegan i kräftskivetider och det blir allt svårare att undanskjuta ett starkt sug efter att äta pillig mat och dricka snaps är det tur att 1) man har vänner med flådiga landställen 2) citygross har veckoerbjudande på kronärtskockor. Därför packade vi en torsdag i augusti två bilar fulla med matkassar och människor med liknande begär och styrde norrut mot Ellas landsställe, förbi Östhammar vidare på slingriga 70-vägar. För en skockskiva. Vi kom fram på eftermiddagen, lagom till en alldeles för sen lunch. Tobbe hade med sig matlagningsmusiken i form av ett urval ur sin vinylsamling och Jakob såg ut som skivomslagen fast tredimensionell.Märtha var sangriaansvarig och lyckades förvånansvärt bra i relation till budgeten.Och åh det här med att laga mat utomhus.Framåt kvällen, efter det att alla jordgubbar halverats och alla kastruller på gasolspisen kokat över, roddade Ella ihop sina signature mojitos. Sedan spelade vi rundpingis och jag förlorade orimligt många omgångar i förhållande till antal spelade minuter.Det blev mörkare och snapsvisehäftena fick läsas i skenet av stearinljusen. Och någonstans där, mellan bastuöl och kvällsdopp, varmrätt och efterrätt, märkte vi att vi lyckats låsa ute oss själva ur huset. Det som skiljde oss från smulpajerna och alla farfarströjor på insidan var ett ynka fönster i en glasdörr, en genomskinlig centimeter. Det gick någon panikig halvtimme.

Sen hittade vi extranyckeln.Morgonen därpå var det duggregn och småruggigt, mitt bästa morgondoppsväder. Vi kokade tre kannor frukostkaffe och åt rester från dagen därpå, innan vi parkerade oss i soffan och kollade VHS utan att spola tillbaka kasetterna. Sedan var det dags att röra sig tillbaka mot Uppsala. I bilen lyssnade vi på Magda Gads sommarprat medan vindrutetorkarna arbetade på varierande intervall det var så jävla jävla starkt. Alla klyschiga radiolåtar fick mening och jag blev både gråtig och arg. Lyssna.

Nä hörni. Två fina dagar.