Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

En annan Uppsaladag

Frukost, länge och med dyra råvaror.
Långfika, ovanför Uppsala med Victoria.
Vi skrek ur oss våra respektive frustrationer, och jag tror nästan att något lossnade. 
Jag fick nåt plötsligt inspirationsrus och var tvungen att springa ned till Akademibokhandeln i lokalen två ingångar bort för att köpa en penna. Sedan sprang jag tillbaka och skrev ned ruset på baksidan av fikakvittot. Älskar folk som får sånt där ur en.
Sen skördefest, hos Moa.
Hon hade odlat palsternacka (PALSTERNACKA!!!) och det hade fått tydliga konsekvenser.
Hon är en sån där som snor ihop saker, Moa, en som gör nåt pampigt av något litet. Så även denna dag. Vi åt palsternacksoppa, i slutet av en annan Uppsaladag. Med tusen miljoner tillbehör.

Curryhummus och kortkommandon

Idag råkade jag ha curry i min hummus, istället för spiskummin. Jag tror att jag ska råka det nästa gång också. Jag läste ut en bok också, En storm kom från paradiset av Johannes Anyuru. Jag tror att jag läste den på fel sätt, med fel rytm, för frånvarande och i för korta etapper. Jag tror inte att jag fick ut allt av den. Jag tror att jag ska läsa den igen. 
 
Annars jobbar jag mest, elva dagar av de kommande tolv. Det gör mig inte så mycket. Jag gillar det mer och mer, att stå bakom receptionsdisken i min pilotkostym och prata norska med norrmännen som inte har en aning om att det är det jag gör. Jag blir varmare i kläderna. Jag kan fler och fler kortkommandon. Jag förstår mer av vad som sägs, när det ska kallpratas, samtidigt som kallpratsbehovet minskar i samma takt som de kortkommandon jag kan blir fler.
 
Livet, som det är just nu.

En Uppsaladag

Så i torsdags vaknade jag alltså i Uppsala, till den där överidylliska höstdagen som infaller sig max någon gång per år. Den där man ser framför sig när man under sensommaren börjar längta efter höstluft, innan man hamnat i den verklighet som mest är lera och bussar som kommer för sent. Den vaknade jag till.
 
Jag åt pannkaksfrulle med Hanna som hade sovmorgon, åt moussakalunch med mamma som hade lunch. Vi satt utomhus på lunchrestaurangen vid hennes jobb, mamma och jag, fastän halva oktober och mer hade passerat. Min kappa hängde på stolryggstödet för att det var för varmt att ha den på och jag tänkte att det är fint att få se hur de ser ut, de husfasader hon stirrar på varje dag. Alla berättelser blir mer äkta om man har en plats att förankra dem i. Ibland är det bra.
När mamma skulle börja jobba igen hade Ellen slutat. Jag hade paxat henne för en mellanmålsdate, och en mellanmålsdate blev det minsann.
Jag åt ohämmade mängder för att kompensera den gångna Trysilmånaden, den med budgetbröd och kaffe som aldrig blir i närheten av det som finns hemma.
Sedan gick solen ned över Tempobutiken och vi var där och såg på.
Den klara himlen som under dagen resulterat i värme gav en kylig kväll, och vi var dekorerade med stickade föremål från Ellens garderob.
Och det var vackert, minsann.
Det var mörkt när jag lite senare åkte tillbaka in mot Uppsala, mot den programpunkt som typ var huvudanledningen till att jag ens bestämde mig för att åka till Uppsala: Lilla Huset och dess nya veganpizzor!Den var inte dum alls, alltså! Jag åt den i små små bitar för att dra ut på njutningen så länge som möjligt.
Och så fint, att få hänga med Sara Hedvid och Victoria igen. 
 
Rekommenderar starkt att semestra i sin egen hemstad! Man får tillfälle att ta reda på hur den bästa versionen av ens vardag skulle se ut.