Det är onsdag och säsongen är slut, liftarna har stannat. Det står soppåsar utanför dörrarna på personalhotellet och resväskor innanför. Snölagret som nyss täckte taket sipprar ned genom rännorna, förvandlar parkeringen till ett Venedig. Dripp

dripp

dripp.

Fem månader går fort.

Jag klämmer hårt kring diskmedelsflaskan för att få ut det allra sista, känns onödigt att köpa en ny nu när allt är slut. Gnider spisplattorna och känner luktämnen från gamla intorkade middagar frigöras, återupplever en säsong.

Häpnas, återigen, över att allt tog slut.

Häpnas, över min häpnad. Någon gång ska man väl lära sig.

Sedan äter jag ännu en förrådstömningsmåltid, kokta lasagneplattor med chipsdippsstekta kidneybönor. Golvet är så tomt att det går att sopa nu.

Men jag drar ut på säsongen lite till.