Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

En onsdag


Är så glad för våra onsdagsfrukostar eftersom de ger mig material till mitt bloggande när mitt liv mest består av plugg och uppskjutning av plugg. Börjar bli en fin liten tradition det där att Lydia alltid beställer in en burk honung till vad det än är som ska förtäras och att jag delar mina mackor i två halvor för att de ska räcka längre. Förresten har något revolutionerande inträffat och nu behöver vi bara vara tre (istället för fyra) för att gå någonstans dagtid. Jag, Lydia och Jakob var därför de enda frukostätarna idag.

Onsdagar innebär även löpning och dagens pass var extra jobbigt och härligt. Var så där underbart död efteråt. Jag sprang för första gången i korta tights och jag försöker komma på ifall jag föredrar att svettas till döds i långa tights eller bli utstirrad i korta. Det lutar nog åt 1).
Gjorde ett halvdant försök till fysik på läxis inför fredagens prov (se bild ovan). Mitt under mitt formelsamlingsbläddrande började det smälla. Mycket. Efter ett tag blev jag rätt rädd och tankar rörande allt mellan terrordåd och gängbråk flög genom mitt huvud. Det visade sig vara fyrverkerier. Det var nog första gången jag kan komma på som jag har varit rädd sen jag kom hit - jag bor i en farlig stad men där jag är känner jag mig väldigt säker. Största hotet jag utsatts för hittills är alltså fyrverkerier.
Slutligen är detta jag och mitt kvällsfika, så där lycklig ni vet som man bara är när det serveras mandariner (eller nåt av de 1000 andra namnen som används för att beskriva samma frukt) att toppa vaniljyoghurten med. Och russin. Russinen här är Amazing.

God natt på er!

Masai Mara pt. 5

Gamedrive no. 3.
Att jag får göra detta. Att jag får se mer bufflar och zebror än gräs när jag tittar ut genom fönstret. Att jag får uppleva solnedgången över savannen. Att jag får se två lejon mitt i en parningsakt. Att jag får stäcka ut min arm och försöka fånga i min hand det som inte går att förklara. Att jag får stå i en obekväm position för att nå ut med huvudet genom fönstret och få mitt hår tillrufsat och nedsmutsat av fartvind och damm. Att jag får vara den lyckligaste människan i världen.

Masai Mara pt. 4


En av de mest fascinerande upplevelserna under helgen var besöket vi gjorde i en närliggande masaiby. Så nära oss finns människor som lever på ett så otroligt annorlunda vis. Som lever huvudsakligen på mjölk, kött och blod. Som bor i hus av ungefär samma storlek som mitt internatrum. Som köper sina fruar (i plural) för kor och som dödar lejon för att räknas som män.

Ju högre man hoppar desto färre kor behöver man betala för sin första fru.

Kvinnorna har inte speciellt hög ställning i detta samhälle. De tar hand om barnen, lagar maten, bygger husen. Och kan som sagt köpas för kor.
Våra världar skiljer sig så mycket, ändå var vi där tillsammans som om det inte fanns några avstånd. Så trevliga, så öppna, så välkomnande. Världen ser inte ut för alla som den gör för oss och det måste vi ha förståelse för.