Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

The power of now

Dormans snabbkaffe. Knappt drickbart egentligen, ändå töms kopp efter kopp och ändå sover jag mer än vad jag är vaken under historian. Anteckningsblocket fylls med korta avhuggna meningar och abstrakta streck åt diverse håll och jag vet inte ens vilket århundrade vi befinner oss i. Och det kanske är oundvikligt, efter en natt med strax över noll timmars sömn och fyra timmars Oscarsgala.
En religionslektion som fastnar. Om att inte tänka, om problem som kan väljas att inte ses som problem, om fåglar som kvittrar fast vi inte märker det. Jag försöker öppna ögonen och stänga hjärnan och ser helt plötsligt hur fint solljuset ligger över buskarna. Jag sitter kvar efteråt och pratar med Jonas och sätter ord på saker som annars brukar vara svåra att greppa.
Och jag har hundra saker att göra men är ändå i sån total harmoni. En koffeinfylld kropp och ett stilla inre. Just nu finns ingenting annat än Märtha och Matilda bredvid mig på trampolinen med viktiga ord hängandes i luften. Just nu finns ingenting annat än solljuset som steker min t-shirtklädda rygg, som pyntar Matildas lejonman. Just nu finns ingenting annat än Veronicas nedräkning. Just nu finns ingenting annat än det kalla poolvattnet som omfamnar min kropp. Det kanske finns sen, men inte nu.
 
Jag ser sånt som jag brukar missa. Sparar det. Kanske plockar fram nån gång sen.
 
Kanske inte.  

High

Efter Amboseli, Ol Pejeta och Mount Suswa tillika nio dagar på vandrande fot är jag nu tillbaka hemma på internatet igen. Jag får erkänna att jag kände mig halvtaggad på att ge mig iväg igen direkt efter att ha kommit hem från Amboseli. Jag trodde att en vecka fulld av långa trötta föreläsningar väntade och det var rätt halvhjärtat som jag slängde ned de få tröjorna som inte befann sig i smutstvättkorgen i min bag.
 
Men oj vad fel jag hade.
 
Jag tror faktiskt på riktigt att jag har haft den bästa veckan i mitt liv. Jag har sett och gjort så fantastiska saker och jag har varit så lycklig. Alla sega timmar av Wildlife-lektioner känns nu helt plötsligt värda mödan, gånger 1000. Det har varit så himla himla fantastiskt. Jag tänkte dela upp veckan i lite olika inägg för att det blir allt för mastigt annars, så stay tuned. 
 
Nu är det vardag igen och slut på friluftslivet. Det känns sorgligt, inte minst för att en djävulsk skolvecka väntar. Det känns mer och mer segt, att skolan får ta så mycket plats under detta annars så fantastiska år. Det blir liksom aldrig någon andningspaus och jag vet inte hur mycket mer jag orkar. Jag vill tillbaka till savanndammet och lejonen och soluppgångarna. Men alltså åh denna vecka kommer jag leva länge på. Och faktiskt ska det ändå bli rätt skönt attt få krypa ned i min säng.

Hem och vända

Amboseli, mina vänner, var trevligt. Såg fler filurer som hen ovan än vad jag någonsin gjort tidigare och jag fick äntligen savanndamm i håret igen. Nu är väskorna upppackade och ompackade och kamerabatterierna laddade för nästa utflykt, nämligen fältstudieveckan i Ol Pejeta. Jag ska upp om sisådär två timmar och funderar på om det ens är värt att gå och lägga sig.
 
Livet är hektiskt och väldigt väldigt fint. Vi hörs när jag är hemma igen!