Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Amsterdam pt. 2

Daniel Norgren skulle spela i Bloemendaal, en strandstad en halvtimmes tågresa från Amsterdam. Där var allt tyst och lugnt och idylliskt och vi slog oss ned på en restaurang där jag gjorde min standardbeställning Det Som Köket Kan Slänga Ihop Av De Veganska Råvarorna. Det var, som det inte sällan faktiskt är, en succé.  
Soundchecksljudet från den stundande spelningen nådde ända bort till vår restaurang, en halvtimmes promenad från själva scenen. Det började duggregna och jag fick rysningar redan då.
När vi kom fram sen hade duggregnet utvecklats till en mer hällande sort. Biljettkontrollanten bytte våra fuktiga A4-papper mot regnponchos och meddelade att 'It's gonna be a shitty night'. Himlen lystes upp av en blixt och kort därefter hördes en mullrande åskknall som verkade pågå ända tills jag och Linnea sprungit upp genom skogen bort till öl- och paraplyförsäljningstältet.
Han skulle spela på en utomhusteater, i amfistuk. De yttre förutsättningarna var väl inte omptimala samtidigt som regnet ändå bidrog till stämningen, till känslan av att vara mitt i skogen.
Åskan hade lugnat ned sig hur som helst och Linnea var glad.
Och alltså. Det var den bästa spelningen jag varit på i hela hela mitt liv. Jag satt med rysningar, konstant, och tappade helt greppet om tiden.
Han hade uppenbarelsen av en skogshuggare, Daniel Norgren. Lite otymplig, nästan, när han lufsade runt på scenen, men så jävla självklar framför vilken jävla instrument som helst. Och hans röst. Hans himla röst. Vi var helt lyriska efteråt, jag och Linnea, när vi vandrade hemåt över den fuktiga asfalten. W o w.
Dagen därpå hade vi några Amsterdamstimmar kvar. De använde vi till att gå på fotomuseum.Det var fotoförbud bland verken så jag fotade mig själv istället. Museet, som hette Foam, var ganska litet men definitivt värt att besöka! Bra att kolla upp i förväg vilka som ställer ut dock, det kändes som vi lyckades timea rätt bra. 
Sedan strosade vi lite mer innan det var dags att återvända till Uppsala och någon form av vardagsliv.
Tack för denna gång Amsterdam. I will be back.

Amsterdam pt. 1

Någon gång i våras, i en trångbodd bottenvåningslägenhet på andra sidan Atlanten, köpte jag och Linnea flygbiljetter till Amsterdam. På så vis paxade vi varandra en helg, kunde säga "vi ses om två månader" istället för bara "vi ses" när vi kramades hejdå på Arlanda i maj. Det var skönt att ha den garantin.
 
Den främsta anledningen till Amsterdamresan var dock en annan:
 
Daniel Norgren.
 
Vid 20 års ålder skulle jag äntligen äntligen få se honom live.
Hon kom från Kristinehamn, i ett tåg som var fullt. Fastän Stockholm central var tågets slutstation och fastän ljustavlan ovanför spåren förkunnade att det enda tillåtna stigandet var avstigande var perrongen var trång; fler var där i samma ärende som jag. Och. Det är något så romantiskt i att möta någon på en tågperrong. Jag var nästan lite nervös, innan hon till slut dök upp med sin rullväska och sina inbakade flätor. Linnea Linnea Linnea. Vi, som hängt varje dag i ett halvår, hade nu inte setts på flera månader. 
 
Men allt var ju precis som vanligt.
Jag fick välja lunchställe och måste nog ha agerat mer efter hunger än moral, för någon halvtimme efter tågets ankomst satt vi mitt emot varandra på Jensen's Bøfhus av alla ställen. Det enda på menyn jag kunde äta var bakad potatis, utan sås.
 
Well well.
 
När vi var färdigätna åkte vi till Amsterdam.I Amsterdam bodde vi Budget, på ett hostel med smutsiga lakan som var 'Accidentally Eco-Friendly', 'Sorry For Ignoring Your Complaints' som hade 'Free Wireless Available With The Neighbor's Password'. Inget hymmel.
 
Jag sov fantastiskt gott.Vi vaknade till ett mulet Amsterdam dagen därpå.
Linnea, som varit i denna vackra stad en gång tidigare, var min personliga guide. Här visar hon mig Blommor.
Annars var väl detta vår huvudsakliga aktivitet.
Vi hade på förhand lyckats ungå att lägga märke till att vi skulle vara där under Pride-helgen. Väl på plats var detta svårare att missa.
Hela Amsterdam var regnbågsfärgat och själva paraden ägde rum på båtar genom en av alla kanaler. Från de öppna fönstren på de smala husfasaderna flög champagnekorkar och på fönsterbrädorna sågs medelålders par grovhångla. Det var en sån där dag när man, i likhet med alla andra, gick runt med mungiporna i ögonvrårna utan att komma ihåg hur de hamnat där. Så jävla fint.
 
Efter att ha paradhängt ett tag letade vi oss bort från folkmassan för att bunkra upp med lite picknickingredienser. Sedan slog vi oss ned i en park där det var omväxlande soligt och mulet, behagligt och knappt uthärdligt om vartannat. Där tittade vi på cyklister och räknade ned timmarna till Daniel Norgren.

Grimsåsen

Jag försöker hålla nere mina levnadskostnader när jag är här, försöker jobba mycket och spendera lite, för att kunna leva grandiost vid ett senare tillfälle och för att det jag vill göra när jag är här typ inte kostar några pengar (starting from efter det att jag lagt alla mina besparingar på liftkort). När man försöker hålla nere sina levnadskostnader, har jag upplevt, blir det ofta så att man plockar på sig alla gratissaker man kommer över. Inte för att de nödvändigtvis behövs, mer för sakens skull. Golvet i mitt lilla rum är nu därför fullt av inplastade tandpetare, fyrkantiga ketchupförpackningar och informativa broschyrer på ämnet Saker att göra i Trysil. En av dessa Saker att göra i Trysil som tas upp i broschyrerna är vandring, så jag har så smått börjat bocka av de leder som nämns. Får se hur långt jag hinner innan allt är täckt av snö.Idag tog jag mig upp på Grimsåsen. Det var nog den mest tidskrävande Grimsåsbestigningen på mycket länge, för jag var tvungen att stanna varannan meter för att plocka hallon.
Jag träffade inte någon alls förutom en man som tappat bort sin vakthund och vakthunden, men tyvärr inte i den ordningen.
Annars var det tyst och stilla. Älskar att detta är min hobby nummer 1 nuförtiden, att hänga med mig själv i skogen. Och då menar jag älskar som i älskar. Jag har bara varit här i en knapp vecka och redan återupptagit en massa tankar som jag inte har tänkt på flera månader, för att jag inte har hunnit med.
<3