Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Ansöka till SSN

Hej! Jag är så sugen på att ansöka till snn nästa år efter att ha läst igenom hela din (och måånga andras) blogg! Men jag undrar ungefär hur tidigt man bör ansöka, alltså närmare jul eller redan nu 1 år i förtid? När ansökte du och när får man besked! Kram och tack för en fin blogg
 
Vad KUL att du funderar på att söka! När jag sökte öppnade ansökan i januari och jag skickade in alla mina papper i februari. Nu läste jag dock på hemsidan (ssn.or.ke) att det numer går att skicka in ansökan löpande under året och jag tror att det är bra att söka tidigt. Stressa absolut inte ihop en ansökan, kan verkligen inte tänka mig att det skulle vara bråttom, men jag kan inte se någon nackdel med att vara tidig med ansökan. Hoppas att du bestämmer dig för att söka och tack för berömmet!

Intervalltillvaro

Jag flyttade till Kenya och levde ett år i ett rosa skimmer. Jag tog studenten flyttade till Sverige och tog studenten igen och levde en rosaskimrande sommar. Juni blev juli som blev augusti. Det rosa luckrades successivt upp och helt plötsligt har jag landat i en vardag som är rätt grå, förutom vissa morgonar då himlen visar mig sitt rosa skimmer. Men skimret går inte att nå från marknivå. Jag får njuta på avstånd av det som förut omgav mig i alla riktningar.
 
Jag är inne på den bana jag påbörjade i somras. Städarbanan. Jag går upp kring fem varje morgon, är inne på kontoret sex. Ägnar mig de följande åtta timmarna åt att damma lister, putsa kökshandtag, skura trappuppgångar. Dricka kaffe för överlevnadens skull. Och faktiskt trivs jag. Det finns något löjligt tillfredsställande i att se sin egen spegelbild i vattenkran efter vattenkran, i att vika trekanter i ändar på toalettpappersrullar. Det är också kul att få besöka diverse olika arbetsplatser bakom kulisserna, att få se vilken yrkesgrupp som har de flashigaste kaffemaskinerna och de högsta fikarastskratten. Sådant skriver de ju inte ut i universitetskatalogerna. För jag planerar inte att stanna i städarbranchen för gott, jag planerar just nu mest att skapa en budget för kommande äventyr. Och då passar detta rätt perfekt.
 
Att vara städare får nog ändå klassas som ganska grått, och jag gör mitt bästa för att göra helgerna mer rosaskimrande.
Till exempel genom att äta plättfrukost och våffellunch och middag med äckliga drinkar hos Hanna. Umgås med kenyavänner som numer är stockholmsvänner och bli bubblig i hela kroppen. Vara måttligt taggad på att åka tillbaka till Uppsala och gå upp klockan fem för att städa. Kolla på fotbollsfinal och äta pizza i min soffa och skrika både för att Tyskland nästan gör mål och för att irritera Hedvig, men mest av allt för att jag efter min lilla fotbollsinsats på SSN kan tolka flaggorna och numer vet vilket lag det är som får inkast.
Till exempel genom att ta tillvara på sista helgen som ägare av SL:s sommarlovskort genom att uppehålla sig i vår hufvudstad, belägen 55 pendeltågsminuter bort. Förbruka pengar på kläder och vin och timmar på Tilde- och Märthaprat. Äta födelsedagsfika hos mormor. Äta picknickmiddag hos Mathilda. Äta söderbrunch med Märtha och Ella. 
 
Sedan känns det lite extra grått, när klockan ringer 4.45 och huset är mörkt och det regnar ute. När det finns onödigt stora golvytor att bugga. Men förhoppningsvis skimrar det lite rosa igen om bara fyra arbetsdagar.

05.26

Njuter av en himmel 
som ingen annan ser.
Mindre trött än igår.
Mer lila under ögonen.

Mellan radhusen,
mitt alarm, 
från någon annans telefon.
Isande brutalt.
Människor som om ett tag 
ska göra samma sak som jag.

Men inte under samma himmel.