Kategorier

Frågor
Kanada
Mat
Svenska skolan i Nairobi
Sverige
Utflykter och resor
Arkiv

2016
januari februari mars april maj juni juli augusti september oktober november december
2015
april maj juni juli augusti september oktober november december
Om mig

Elsa. 19. Med runda glasögon och rött läppstift på tänderna. Flyttade från Uppsala till Nairobi och från Nairobi till Uppsala. Tog studenten och försöker nu lära mig att lösa korsord med kulspetspenna. Jag går långsamt och översaltar all mat. Överdoserar te och gör mitt bästa för att låta bli att skada djur. Springer alltid till bussen och är aldrig för mätt för att äta. Samlar tankar på färgglada post it-lappar och stunder i min Canon EOS 7D. Letar efter detaljer och gör det som känns bäst för stunden.

Ensam hemma

Vi lämnade Vancouver klockan tio på förmiddagen igår. I en fullpackad buss rullade vi, trötta och svettiga, genom snö och slask, sol och regn. Det gick uppför och nedför och jag vaknade titt som tätt till för att jag behövde tryckutjämna. Bergstopparna försvann in i molnen och det blev kallare och kallare. Vi tillbringade natten på ett hostel med gott kranvatten och sköna sängar och klockan sju imorse bar det iväg igen, i vår fullpackade buss genom sol och regn. Och till slut kom vi fram, till staden som under det kommande halvåret kommer vara det vi refererar till som "hemma". Jag har lyckats komma in i min lägenhet och jag har lyckats koka mitt nudelvatten. So far so good.
 
Mina fyra roomies som jag aldrig har träffat har alla redan varit här i fyra dagar, men de är just nu borta på sina respektive jobb. Jag är ensam i vårt gemensamma hem och funderar på vilken hälsningsfras jag ska använda när de förr eller senare dyker upp. Ska jag mäkta med att duscha? Eller räcker det att sätta på lite extra deo? Lite nervös är jag allt, framförallt över denna sak att socialisera sig på det engelska språket. Och sen har jag aldrig bott så här nära inpå någon tidigare.
 
Nåväl. Det blir som det blir. I värsta fall kan jag nog lägga beslag på en soffplats hos några av de andra svenskarna som tydligen bor i samma lägenhetskomplex, men det ska nog ej behövas. Framförallt inte med tanke på att köket i denna lägenhet är utrustat med en blender (!!!). Vilken upgrade.
 
Nästa gång vi hörs har jag börjat jobba, och träffat mina roomies. Kanske till och med invigt blendern. Förhoppningsvis känns allt lika bra på som nu.
 
Puss.

Vancouverfredag

Hej igen från denna stad fylld av svarta paraplyn och röda Starbucks-muggar. Jag har efter en blöt och regnig dag hoppat i mina favoritstrumpor och tillsammans med Linnea, Markus och Frida sjunkit ned i lobbysoffan med hostelets senaste tillskott till julpyntet som utsikt. Vi pratade precis om att det var i tisdags vi träffade varandra för allra första gången och att det är en rätt orimlig tanke egentligen, att vi inte känt varandra längre än så. Mitt te har dragit alldeles för länge och låtarna i hostelets julspellista återkommer med lite för kort mellanrum men jag känner mig mysig i hela kroppen.
Idag har jag och Mathilda två gånger vandrat i regn över långa Cambie Bridge, den andra gången bärandes på matchande skidpar som skar in i axeln. På måndag ska dessa skidor, som eventuellt egentligen är aningen för avancerade för mig, invigas och förhoppningsvis ska jag då klara av att få dem att svänga. Annat som har hänt idag är att jag har ångrat mitt uttalande om Vancouver som veganvänligt efter att två dagar i rad levt på PB&J's och pommes, och så har jag redan lyckats få minusbelopp på mitt nya kanadensiska konto. Ikväll ska aktiviteter ske som kräver en annan outfit än mysstrumpor, så det börjar bli läge att kila upp till rummet och svida om. Vi höres vänner!

Vancouver Canucks

Gårdagens match. Vi laddade upp på en pub som var precis som jag föreställer mig alla de pre-viktiga-matcher-pubarna jag aldrig har besökt, ni vet med luft klibbig av förväntan, svett och barbequesås. Kyklickvingar och ölkannor bars runt på brickor mellan alla tv-skärmar och med dessa tjusiga mössor visade vi våra lokala och högst tillfälliga sympatier.
Jag skrek och drog efter andan på helt fel ställen och var efter första perioden tvungen att springa iväg och kompensera min inkompetens med denna vackra t-shirt. Som självklart kostade betydligt mer än vad den var värd (speciellt eftersom att jag i vanlig ordning glömde bort att lägga till moms).
Nåväl.
T-shirten gjorde dock ingen märkar skillnad och Vancouver Canucks förlorade med 1-3, men en riktigt mäktig upplevelse var det ändå. Hade dock gärna sett lite mer knytnävar och blod på isen men det får väl bli nästa gång min t-shirt åker fram.