Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Nya varat

Hej på er.
 
Senaste gången vi hördes handlade livet om att läsa böcker och plocka lingon. Så är det inte längre.
 
Helt plötsligt hade allting börjat och sedan dess har livet varit en avvägning mellan sömn och soluppgångar, efterfester och manchesterpister. Jag har aldrig varit bra på att komprimissa och gör allt. Vi får se hur länge jag pallar.
 
Liftarna öppnar klockan nio imorgon. Det har snöat 40 cm idag och alla bilar på hotellparkeringen såg ut som snökullar när jag gick till jobbet imore. Jag har stått i receptionen och checkat ut lyriska rödkindade puderåkare och lånat ut gräva-fram-bilen-skyffeln/meddelat att gräva-fram-bilen-skyffeln redan är utlånad om vartannat. Det är deppigt att tillbringa sådana dagar inomhus, men yr hintar om någon decimeter till imorgon och då är jag ledig.
 
Livet va. Ibland suger det men just nu är det jävligt fint.

Säsongstart och säsongstartsförhållanden

Igår snöade det. Ett perfekt snöfall, där flingorna rörde sig lodrätt ned genom luften. Långsamt. Jag fick pulsa hem efter jobbet i en knädjup massa, fick bana väg för plogbilen och för snöskottarna.
 
När jag vaknade imorse regnade det. Utanför min dörr fanns en enda stor vattenpöl, och allting gick i grå toner. Att dra isär gardinerna bidrog inte till ljusinläppet över huvud taget, och vägen till jobbet var en isbana. Tre gånger mer tidskrävande än vanligt.
 
Jag tycker att det är lite elakt, av vädergudarna. Att ge oss perfekta snöförhållanden, i glappet mellan det att liften stänger för dagen och öppnar för morgondagen. Lite anstötligt.
 
I och för sig har väl vår behandling av dem inte varit mycket bättre.Hur som helst har säsongen smugit igång så smått. Jag har varit ute ett par gånger, på stapplande ben bland voltande barn försökt komma ihåg hur man gör när man åker skidor. 
 
Det är så härligt.
Fastän det bara är två liftar med två tillhörande nedfarter som är öppna än så länge var helgen som var knökfull av ivriga novemberåkare – man såg knappt det vita under alla skidspetsar och brädor. Vardagarna är lugnare och i tisdags var jag och Kamilla rätt för oss själva.Fjällmiljön är så vacker, även när den inte är på riktigt. Denna bild är tagen strax innan ett snökanonsmoln och jag tycker att det är lite komiskt, mitt i alltihop, att systemet som behövs för att få fram tillräckligt mycket snö med sin höga energiförbrukning bidrar till de klimatförändringar som det egentligen är en konsekvens av. Som att sälja allergimedicin till en nötallergiker och samtidigt bjuda på nötter, typ. 
 
Men vi gillar ju att åka skidor, jag och alla andra hycklare.
Hur som helst är det Så Jävla Härligt att vara igång. Fler nedfarter öppnas successivt, och med dem fler ställen där man kan dricka varm choklad. Yr.no hintar om ett litet snöfall till helgen, och jag, dess trognaste besökare, håller tummarna för att det får ligga kvar.
 
Over and out.

Massage i Dalarö

Min moster bestämde sig för en tid sedan att sadla om till massör, och hon har nu på allvar kommit igång med sin verksamhet. Tycker det är så coolt, att byta bana mitt i livet ba sådär. I somras hjälpte jag till att ta bilder till hennes hemsida.
Så. Massör Lena Almén håller till i Dalarö, i Stockholms södra skärgård, och jag kan mycket mycket varmt rekommendera henne. Förutom att hon är en fantastisk massör är hon världens mysigaste person. Definitivt värd turen ut till Dalarö.