Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Fråga

Hur mycket kostade det med programmet du åkt med? Vet att det står en ungefärlig summa på deras sida, men stämmer den eller blir det mycket dyrare? Och tjänar man pengar så att man klarar sig? Hur är jobbet? Mvh nyfiken person <3

 
Jag har alltså åkt på detta program med GoXplore, som enligt deras hemsida kostar 20 000 kronor. Detta är exklusive flygskatter som för mig kostade 4200 kronor. Slutsumman blir dock bra mycket högre och jag rekommenderar att ha en rejält tilltagen budget för alla oväntade kostnader som dyker upp. Det går så klart att anpassa sin livsstil efter sin budget men det är ju kul att inte alltid behöva snåla och tänka på pengar. Kostnader som inte går att komma ifrån är kostnader i samband med visumansökan, försäkringskostnader, utrustning etc. Sedan gick det också åt en hel del pengar i Vancouver, dit vi flög och bodde i några dagar, där vi åt ute en massa och inte hade några inkomster. Köpte också telefonabonnemang och dylikt. I GoXplores program ingick inte heller transport från Vancouver till resorten vi skulle till och den kostade en del den med. Sedan är det ju kul också att kunna dra iväg på lite utflykter härifrån och det räcker inte min kanadensiska lön till.

Annars skulle jag definitivt säga att man tjänar så att man klarar sig, om man är någorlunda ekonomisk. Linnea till exempel har inte bara överlevt utan lyckats samla ihop till 800 dollar på sitt sparkonto. Lönerna varierar en del mellan yrkesgrupperna och vi lifties tjänar absolut minst, och mina roomies som är städare kan tjäna uppemot 400 dollar mer i månaden än jag. Jag föredrar dock mitt jobb; det är riktigt segt stundtals men man får vara ute på berget och träffa folk och åka skidor på arbetstid, och dessutom känna att man gör någonting som ändå är lite viktigt. Resorten skulle ju inte vara så mycket utan sina liftar liksom. Och så är vi ett riktigt härligt gäng.

Vet inte riktigt om jag vill rekommendera GoXplores program eller ej. Det var smidigt att få jobb och allting fixat för sig, men med lite mer jobb går det att spara rejält med pengar. Hur som helst kan jag verkligen verkligen verkligen rekommendera en skidsäsong i Kanada!

Back at it

Jag har haft en fantastisk förmiddag. F-a-n-t-a-s-t-i-s-k. Har så smått börjat åka lite skidor igen men idag var första dagen då jag kände att jag verkligen var tillbaka på berget. Jag tar det lugnt i backarna men kompenserar genom att vara en offensiv fikare, och det är så härligt att bara uppleva alla runtomkringsaker igen. Åka lift, till exempel. Det är så härligt att åka lift. Här är min dag:
Mathilda och Markus, i toppstugan under dagens första fika. Som ägde rum efter ett enda genomfört åk.
Linnea.
Från liften såg vi motljussiluetter och snösprutsmoln över ett underlag som blev mindre och mindre manchester, och vid ett tillfälle började jag gråta för att allt bara var så fint. På vägen ned tog vi många utsiktstittarpauser, som en naturlig följd av vår omgivning. Titta ba.
Kort efter fika nummer ett var det dags för fika nummer två. Riktigt nöjd med vårt dagsupplägg. Aldrig i mitt liv har väl spring rolls smakat så bra.
Jag och Mackan.
På vägen ned svängde vi förbi platsen jag för en och en halv månad sedan lämnade i släde med bruten arm. Den var flackare än jag mindes den. Som ni ser var det det en orädd Elsa som återvände.
 
Nä hörni, livet va. Jag gillar det som fan.

Rapport

Hej på er. Jag har landat i Panoramavardagen och har mest jobbat sedan sist. Några dagar har varit mulna och det har varken gått att se bergstopparna eller helikoptrarna som surrar omkring någonstans där uppe, men mest har det varit varmt och soligt.
Det våriga vädret har haft sina bieffekter. Förutom att jag fått en härligt knallröd nyans i ansiktet har all snö smält bort vilket ju för en skidanläggning är aningen opassande. All snö inkluderar också snön på vårt tak, och av denna händelse framkom att fönstret i mitt nya sovrum inte är riktigt tätt. Så en kväll somnade jag till ljudet av ett inomhusregn.
Min arm begränsar antalet arbetsuppgifter jag klarar av, och hittills har jag endast stått vid rullbandsliftarna och skannat biljetter samt finslipat min enhandsskottningsteknik. Vi börjar bli kompisar, jag och alla rullbandsliftbesökare, under de dagar jag håller mig hysat levande mellan kaffepauserna (mina ride breaks har blivit coffee breaks). Övriga dagar är vår relation korthugget professionell. 
Ibland är vår chef nöjd med oss och då kan detta hända under morgonmötena. Även om stämningen aldrig är så trött som under morgonmötena och även om belysningen är lysrörig är det så härligt att få vara med på dem igen. Att få dra på sig den blå-orangea jackan och vara en av dem som driver berget framåt. Nackdelen är att man inte har någon radio när man bara skannar biljetter, så lite av viktighetskänslan försvinner.
På kvällarna turas jag och James om att annonsera att middagen är klar, de andra diskar ibland men oftast inte. Vissa kvällar är Dirty Dancing- och glasskvällar, andra kvällar är Cards Against Humanity- och ölkvällar. Och vi har fått mer användning av våra rosa takgirlanger.
 
Over and out.