Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Att bryta müslicykler

Jag är verkligen inte en sån person som flyttar till Kenya. Verkligen, verkligen inte, snarare så långt ifrån man kan komma. Jag är en person som gör det som förväntas, en person som lever sitt liv på repeat.

Varje morgon äter jag müsli till frukost. Samma müsli varje dag. På morgonen tar jag ut müslin ur sitt skåp, häller den i filtallriken. Ställer tillbaka müslin igen. Varje morgon blir müsliinnehållet i paketet mindre och mindre, och lagom tills ett paket är slut köps ett nytt och ställs dit på samma plats som det gamla. Och så börjar det om igen. Det slog mig för ett tag sen att hela mitt liv är müslicykler. Det börjar om och börjar om och börjar om, samma sak en gång till.

Saken är den att jag liksom inte bryr mig. Jag trivs i mina müslicykler, låter allting vara. Nöjer mig och är bekväm. Det kan mycket väl finnas en godare müsli någonstans, eller kanske någon helt annan frukostingrediens, men det kommer jag aldrig att få reda på eftersom jag bara fortsätter med min samma gamla vanliga müsli dag in och dag ut.

Min likgiltighet skrämmer mig. Kanske hinner hela mitt liv gå utan att jag hinner reagera. Nöjd, men inga riktiga toppar eller dalar. Varken eufori eller totala sammanbrott. Likgiltighet. Aldrig riktigt känna någonting på riktigt.

Kanske är den egentliga anledningen till att jag åker till Kenya att jag behöver bryta mina müslicykler, faktiskt vet jag inte riktigt. Det enda jag vet är att jag just nu fastnat i ett liv som egentligen inte är till för mig. Jag behöver känna saker, jag behöver hitta mig själv och kanske finns jag i Kenya. Egentligen vet jag inte alls vad som väntar mig, och jag älskar det. Det är så lätt att man fastnar i samma gamla hjulspår, utan varken vilja eller ork att slå sig fri. Det är så lätt att man fastnar i samma gamla müslicykler.

Jag är verkligen inte en sån person som flyttar till Kenya. Men jag ska flytta dit ändå.

Ibland

Ibland fattar jag inte vad jag håller på med. Ibland är allt här så fint och jag förstår inte hur jag ens kunde komma på tanken att lämna detta. Ibland är allt fult och jag vill bara härifrån. Ibland vill jag bara spola förbi den här sommaren och sätta mig på det där kenyaflyget nån gång.
 
Jag vet att jag har valt rätt. Jag känner det med hela kroppen och jag är så jävla jävla taggad. Nedräkningen tickar läskigt fort och ibland ger det mig panik, ibland eufori.
 
53 dagar.

64 dagar kvar

Iklädd en byxdress med dålig passform och med noll sommarlovskänsla begav jag mig i onsdags mot min sista skolavslutning som elev på Celsiusskolan. För att min studieplan ska funka nästa år måste jag läsa klart kursen biologi 1 i år, en kurs jag egentligen ska avsluta i höst. Avslutningen innebar därför inte så mycket sommarlov för mig utan istället djävulskt massa plugg. Jag glömde därför liksom helt bort att vara sentimental under vår lilla klassfika efteråt, jag hade så många saker jag försökte hålla i huvudet.

Sommarlov dag 1 bjöd på en fin himmel.

Sommarlov dag 2 bjöd på sushi. Sommarlov dag 2 bjöd även på ett biologiprov. En dag fick jag vara därifrån, sedan var jag tillbaka i de välkända skolkorridorerna igen. Hängde kvar med lärarna efteråt och haha åh jag kommer ju sakna dem! Sedan var det hem och fullt fokus på biologilabbrapporten aka sista hindret mellan mig och sommarlovet aka maffigaste jävla skoluppgiften jag någonsin stött på. Ångestttttt.

Sommarlov dag 2 bjöd också på Sannaaaaa! Äntligen är hon hemma efter sitt londonår och ah vad skönt det känns att ha henne i rätt land igen.

Sommarlov dag 3 (idag) bjöd på min kära stad från närakutens fönster
och påriktigt den godaste tårtan jag någonsin ätit.

Sist men inte minst har jag nu även skickat in min labbrapport!!!! Så fruktansvärt skönt, den ångesten var inte nådig. Har vart så himla mycket så himla länge nu, både i skolan och runt omkring. Har varit helt sönderstressad och varit liksom avtrubbad och inte fungerat ordentligt men nu äntligennnn tar jag sommarlov. Ska passa på att försöka bli människa igen.