Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Skrapsår och fioler

Hej på er. Här sitter jag, i glappet mellan mitt näst sista och sista nattpass.
Så här ser det ut, när jag promenerar hemåt om morgnarna. Lätt surrealistiskt, detta konstanta icke-mörker. Jag får liksom inget grepp om någonting.
Något annat surrealistiskt är evenemanget som pågår i Trysil för tillfället. Landskappleiken. Ett ambulerande nationellt arrangemang med tävlingar och festligheter på temat norsk folkmusik och de är få, timmarna under vilka hotellobbyn är tom på folkdräkter och fioler. Gårdagsnatten var liksom förrgårnatten en enda lång Sagan om ringen-scen med fijolackompanjerade golvstamp och kjolsnurr, och inatt väntar samma sak igen. Det är fascinerande. Och kaffekrävande.
Och det är mest jobb jag har ägnat mig åt sedan jag kom tillbaka från midsommar. Även fast man är ledig hela dagen när man jobbar natt blir det svårt att använda de lediga timmarna till något vettigt, för hela rytmen blir liksom rubbad. Lite cykling har i alla fall hunnits med, nedför en sju kilometer lång bana där det är skidbacke på vintern. Man kan ta sittliften upp. Cykling är gigantiskt här sommartid och norrmännen verkar behärska detta minst lika bra som längdskidåkning. Jag fick stanna flera gånger längs vägen och släppa förbi massa galna kids som verkade vara helt oförstående inför begreppet rädsla.
Det var mitt livs andra tur på en mountainbike. Precis som första gången inledde jag med att krascha, det hände liksom innan den ens första minuten tagit slut. Jag slog upp alla mina ärr från sist och jag undrar vad detta säger om mitt vänstersvängande.
 
Men sedan gick det mycket bättre. 
Och så efter inatt har jag nio dagars ledigt. Under merparten av dessa nio dagar kommer jag hittas i en brassestol, solstingig med en ljummen halvdrucken burköl i handen. Jag ska nämligen till Roskilde!! Pepp på den. Men fortsätt titta in här, för all del. Jag har tidsinställt en himla massa inlägg med såna där saker som har hänt i livet.
 
Jag e ju tillbaka hörni.

Ålandsmidsommar

Trysil är en eftermiddagsbuss och en nattbuss ifrån Stockholm. Stockholm är en morgonbuss, en förmiddagsfärja och en taxitur från Hugos landställe. En dygnslång resa, allt som allt. Jag åker för att jag vet att det kommer vara värt det.Klockan är sex på midsommaraftonsmorgonen när jag vaknar av Hugo i gruppchatten.
 
"Det är så sjuuuuukt kallt"
"Borde haft megajacka och sockar"
"Ångrar bittert mitt klädval"
 
I bussen är det tjugotre grader och jag har inte varit utomhus på sju timmar, men Stockholmsmorgonen ser ut att gå ungefär lika väl med mitt klädval som Osloaftonen. Hela våren och försommaren har varit värmeböjlig, men midsommartemperaturen är även i dessa föränderliga tider en trygg kontant att luta sig tillbaka på. Jag drar blixtlåset på min fleecetröja upp över läpparna innan jag går av på Cityterminalen.
För tredje året i rad firar jag midsommar med olika konstellationer av mina kenyamänniskor. Den här gången håller vi till på Åland, där Hugo har landställe. Här Jakob, i väntan på Ålandsfärjan.
 
(2017
Havet var oharmoniskt denna dag men Ellen var märkligt oberörd. Själv stod jag uppe på däck, horisonten desperat i mitten av synfältet, med isbitsfingrar kring relingen. Någonstans där under rullade vinflaskorna omkring på taxfreegolvet.
Till slut var vi i land. Här är Jakob, innan vi båda däckade i taxin.
Märtha.
Och så var vi framme, vid Hugos landställe som var typ så här nice.
Vi tände brasa och bastu, fyllde kyl och knäppte öl.
Sedan var det korvkalas.
Och asså jag vet typ inte vad vi sysselsatte oss med, denna midsommarhelg. Det är bara så nice liksom att vara med de här människorna. I en bastu, i en havsvik eller på ett vardagsrumsgolv.
Hugo.
Vår middag var storslagen, till stor del tack vare Hanna som bland annat hade med sig denna Veganska! Brie! Jag frågade hundra gånger om receptet men har glömt igen. Hanna om du läser detta, kan du slänga in en liten kommentar måntro? Och, mina vänner, Svill! Mottagandet var blandat men jag är frälst.
<3
Sedan såg vi solen gå ned från bryggan.
Hugo jobbade på sin portfolio.
Nämenhejärduhär.
Och rätt var det var vaknade jag på soffan av att det hade blivit en ny dag.
Och ah min favoritgrej med dessa tillställningar är definitivt att äta frukost tillsammans. Att beundra varandras morgonmosiga ansikten och äta typ åtta mackor.
På kvällen kollade vi Sverige-Tyskland. Jag har dålig koll på fotboll men förvandlas förvånansvärt lätt till en fotbollsfarsa framför landskamper i komfortabla soffgrupper.
Och matchen var ju som känt riktigt trevlig, i 95 minuter. Sedan blev den otrevlig. 
Till slut gick vi och la oss, strax innan det var dags att stiga upp.
Det var en midsommar som gjorde en varm i kroppen.

Hemma i vardagen

Det blåser motvind på väg till jobbet, om jag håller ut armarna ramlar jag nästan baklänges. Hemma tror jag att det är tvättmaskinen, som dunsar. Det är vinden.
Hemma. Jag kom på mig själv med att säga att jag skulle boka hembiljett, där jag skulle boka biljett hit. När jag går ifrån jobbet går jag hem, hit. Hemma. Det är mitt namn som står på hyreskontraktet, och jag har flyttat hit min tidningsprenumeration. Mina hörlurar ligger på byrån i hallen.
Jag har börjat jobba igen. Jag hade glömt min kodlåskombination och jag trodde jag hade glömt alla kortkommandon men efter min första incheck, ett tyskt par som kunde två ord på engelska ("no", "english"), kände jag mig varm i kläderna. Nära svettig. Jag har redan hunnit tröttna på kantinamaten och jag har redan hunnit vika minst tvåhundra nyckelkortshållare. Och Sverige vann en VM-match på TV:n framför mig utan att jag lade märke till det.
Hemma. Just nu är det här.