Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Tillbaka och vid liv

Så. Jag överlevde Roskilde, överlevde sju dagar av intensivt festivalande. I förrgår kom jag tillbaka till Trysil, med sandfyllda lungor efter två duchar fortfarande smutsig. Men det var nice, meget nice: 
Vägen från Trysil till Roskilde var lång och bökig med ersättningsbussar och försenade tåg i all evinnerlighet. Strax innan nio började resandet och strax efter elva var vi framme, och jag hann däremellan med att välta ett halvt Göteborgsapotek med min ryggsäck. Resten av vårt camp var redan på plats, de hade gjort det på riktigt, dvs övernattat i kön in till festivalområdet en natt i förväg för att sedan springa in och ta en tältplats. Jag och Jack (som förövrigt är evigt tacksamma) gled smidigt in en dag i efterskott.
Jacob, här utanför vårt åttamannatält som blev en bastu varje morgon. Jag vaknade och hoppades att jag var täckt i svett snarare än att ha kissat på mig under natten. 
Vi investerade i matchande hawaiiskjortor pga matchande hawaiiskjortor. Här Jacob och Anton.
Och ba levde(överlevde) life.
Och asså jag har ju inte hängt ordentligt med detta folk sedan vi säsongade i Kanada för en evighet sedan. De är bra. De gör mig till en bra version av mig själv.
Var ju lite musik och sånt också. Denna tog jag i slutet av Eminems spelning som jag och 100,000 andra blev vittnen till. Han var wow.
Bidrog till toalettköerna gjorde jag med. Man kunde spola??
En morgon borstade Mathilda tänderna.
<3
Åt väldigt mycket köpemat, mer än vad jag någonsin gjort på festival. I Roskildefestivalens app kunde man se alla matställen om hade något veganskt på menyn och jag kände mig tvingad till att testa så mycket som möjligt. På tåget hem sen googlade jag billiga veckomatsedlar.
Finaste ögonblicket var nog ändå när jag hittade någon med likadana kattights som jag. Dessa är av uppenbara skäl min garderobs kronjuvel.
Morgonhimlen över kvällstoaletten.
Ellen hade med sig stjärnor.
Min bästa spelning var utan tvekan den sista jag gick på, Anderson .Paak. H e l v e t e var bra han var, överträffade alla mina skyhöga förväntningar. Var helt euforisk efteråt, ända tills vi upptäckte att vi haft inbrott i vårt tält. Fifi, Jack och Anton blev av med allting, hela sina ryggsäckar. Min var genomrotad men det enda som dög från den var tydligen min högtalare och mina glasögon, hen/de hade till och med lämnat mina kattights(???????). Tänker mig detta om en bra övning i att inte bli för fäst vid föremål men det hade ju varit trevligt att kunna se. Lite tråkigt avslut på en fucking fantastisk festival.
Dagen efter mellanlandade jag, Jack och Jacob hemma hos Fifi i Malmö. Det var lite lätt overkligt att komma dit efter en vecka i misär; allting var vitt och mina strumpor lämnade smutsfläckar på golvet, och när jag duschade blev jag tre nyanser blekare.
 
Jag hade mitt livs djupaste nap.
 
På kvällen åt vi tacos.
Sen åkte jag och Jack tillbaka till Trysil igen, gjorde resan från åtta dagar tidigare åt andra hållet. Landade i någon form av vardag.
 
Och Roskilde:
 
until next time.

San Sebastián

En dag efter morgonsurfen drog vi till San Sebastián för strosande och pintxos.
Det var varmt och väldigt mycket uppför, och mina ben var alldeles skakiga efter morgonens förehavanden. Och så var det väldigt tjusigt alltihop.
Och här har vi dem ju, Kjell och Linus. Våra härliga instruktörer.
Åså Axel.
La Zurriola.
Pintxos var läckert. Man plockade på sig ett gäng smårätter som sedan antingen värmdes eller åt kalla. Väldigt vackert alltihop.
Inte så veganskt dock, så jag såg till att säkerställa mitt dagliga kaloriintag i sangria.
En härlig liten dagsutflykt.

Mer från Biarritz

Alla våra surfsessioner ägde rum i Zarautz, på andra sidan spanska gränsen. Dit blev det en del sömniga turer tidigt på morgonen, med frukoststopp på samma lilla bageri. Min standardbeställning blev en hel baguette, som jag sedan klämde i baksätet av bilen på väg till surfen.
En kväll gav vi oss iväg på egen hand, jag Camilla Axel och Alex, bar brädorna de 800 meterna ner till stranden. Det var regn och en himmel som var rosa blå orange lila och jag var väl mer under vågorna är någon annanstans. Det var fint.
Här chillade jag en del också, med en bok, i ett inte helt misslyckat kamoufleringsförsök.
En kväll åt vi middag på Le Tandem, där allt som var veganskt var markerat i menyn. Annars var det lite sisådär med veganutbudet men som tur är är jag ett hängivet pommes frites-fan. Där hade vi visning av denna dokumentär och jag kände väl att det allra mest rimliga i livet skulle vara att investera i en surfbräda och sedan inte ägna sig åt så mycket annat. Sedan hade vi filmvisning av oss själva, med våra egna insatser på brädan. Det hela gjordes på ett väldigt härligt sätt och Kjell, vår instruktör, kunde plocka ut detaljer hos de allra kassaste som ett föredömeligt exempel även för de mest erfarna.
Som tilltugg till detta knaprade jag på en vegoburgare.
Följande kväll åt vi hamburgare någon annanstans, drack ett annat vin. Satt kvar länge och drog vidare, och avrundade med ett kvällsdopp i havsvattnet. Och vandrade barfota hemåt.
En annan gång ramlade vi in i en t-shirtbutik, där ägaren och kreatören var tillräckligt modig för att i detta surfmekka dekorera flera verk med texten "Fuck Surf Play Golf". Märket heter Kickasss och jag fick med mig en t-shirt därifrån.
Annars ägnade jag mig rätt mycket åt att spana efter hundbajs på trottoaren innan det var dags att dra på sig våtdräkten, alltig fuktigt eftersom att den i likhet med alla mina andra saker aldrig blev torr. Rätt charmigt ändå.