2018

Gjorde du något 2018 som du aldrig gjort förut?
Jag blev kär, i en som var kär i mig. Och det har vart förjävla härligt. Och så har jag fjällvandrat, för första gången. Försökt mig på att surfa och att åka skateboard. Plockat hjortron, gjort egen sushi, tänt ett stormkök och varit bilinnehavare.

 
Genomdrev du någon stor förändring? 
Har haft Trysil som bas under hela året egentligen, om än med tre olika boplatser, vilket väl får anses vara fruktansvärt konstant i jämförelse med de senaste åren. 2019 väntar med större förändringar.

 

Vilket datum från år 2018 kommer du alltid att minnas?
Jamen här får jag väl säga andra februari då, när jag och Jack kom fram till att vi var kära i varandra. :-))))))))


Dog någon som stod dig nära? 
Nej, tack och lov.

Vilka länder besökte du? 
Norge, Sverige, Spanien, England, Frankrike, Finland (Åland, om det räknas) och Danmark. Har flugit för mycket.


Bästa köpet?
Mitt 35mm-objektiv! Det väckte mitt fotodriv ur sin dvala.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Att åka skidor. Fyfan vad välmåendebidragande det har varit.


Saknar du något under år 2018 som du vill ha år 2019? 
Mer skapande, oavsett om det är i form av skrivna ord, tagna bilder eller blyertsteckningar. Jag vill påbörja och slutföra saker. Jag har helt säckat ihop på den fronten.


Vad önskar du att du gjort mer?
Tränat. Det har gått väldigt trögt i år och jag märker ju vilken direkt effekt det har på mitt välmående. Och så önskar jag att jag läst mer.

Vad önskar du att du gjort mindre? 
Anpassat mig efter andra. Och ignorerat min kropps rop efter sömn och soffhäng.

Favoritserie? 
Är ju på inget vis en serieperson. Narcos är väl cirka den enda jag sett, men den har jag älskat.  

Bästa boken du läste i år? 
A Little Life. Fyfan vad stark. Hade skyhöga förväntingar efter allt alla sagt om den och var till en början skeptisk, men låg sen och bölade och bläddrade så snabbt att sidorna nästan flög av samtidigt som jag aldrig ville att den skulle ta slut. Men jag har läst pinsamt lite.

Största musikaliska upptäckten? 
Alltsååå 2018 har varit ett fruktansvärt dåligt musikår för min del, jag är besviken på min Spotify-årssammanfattning. Som en dålig kopia på mitt 2017. Min mest spelade artist var i alla fall Anderson .Paak och han får nog klassas som den största upptäckten. Hans spelning på Roskilde var en av de bästa jag någonsin varit på.

 

Vad var din största framgång på jobbet 2018? 
Hmmm känner att mitt jobb inte är tillräckligt på riktigt för att innehålla stora framgångar. Men kanske att jag blev Employee of the Month i januari?

Största framgång på det privata planet? 
Nja vet inte här riktigt. Har stundtals känt mig rätt vilsen. Men har nog blivit bättre på att släppa andra närmre inpå.

Största misstaget?
Kanske när jag i januari på väg till puben skulle glida på mina Dr Martens på isen och ramlade på min svanskota och inte kunde åka skidor på en månad. Ni hör ju vilket problematiskt liv jag lever.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Var nog gladare än under 2017.

 

Vad spenderade du mest pengar på? 
Min upcoming 2019-resa. Helvete vad med pengarna jag har vinkat hejdå till.

Något du önskade dig och fick? 
Ett friluftigare liv. 

 

Något du önskade dig och inte fick? 
Kontinuitet. Lugn.

Vad gjorde du på din födelsedag 2018? 
Jag och Simon upptäckte en kväll att vi föddes samma dag samma år och firade detta först med att bowla sedan och stugfesta oss igenom kvällen för att till slut somna rätt fulla i varsin våningssäng.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Om jag lyssnat mer på mig själv än på andra.

Vad fick dig att må bra? 
Min familj. Har efter att ha flytt från dem i ett par år insett hur fruktansvärt värdefulla de är, pappa mamma och Hanna.

 
Vem saknade du? 
Brukar inte sakna, men har nog saknat min syster en del.

De bästa nya människorna du träffade? 
Har träffat massa härligt folk, men inte inlett någon ny djup relation. Känns som om jag blivit lite feg på den fronten.

Mest stolt över? 
Att jag vågade vara kär.

 

Högsta önskan just nu? 
Just nu önskar jag mig nog mest snö. Och att jag ska vara klar med allt jag måste fixa innan jag drar till Japan om en dryg vecka.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år?
Vara den jag vill vara, mer än den jag tror andra vill att jag ska vara. Och yoga mer. Och använda mer handkräm.

Torkade gula ärtor

Det har blivit en basvara, en som alltid finns hemma. Ett halvkilo kostar i Trysil 6,90 kronor, och det är detta som fått mig att djupdyka i den gula ärtans många användningsområden. Här är tre av dem: 
 
1. Falafel. Det går utmärkt att använda gula ärtor som falafelbas. De ska blötläggas över natten, sedan mixas och blandas med lök och vitlök. Här har jag experimenterat med olika beståndsdelar, till exempel går kryddningen att variera i all oändlighet. Ofta har jag i jordnötssmör, istället för tahini som är svajndyrt/icke-existerande i Trysil. I exemplet ovan har jag haft i kikärtor och grönkål också. Sen forma till biffar och stek i maassa olja. De blötlagda ärtorna håller ihop rätt bra, och även om smeten är svårhanterlig brukar de fixera sig om man ba klickar ut biffarna i stekpannan och sedan låter bli dem tills det är vändningsdags.   
2. Daal. (Eller asså. Hur ska detta ord egentligen stavas? Hur många a:n? Något h?) Här ska i alla fall ärtorna (typ 4 dl) kokas i (typ 8 dl) vatten i fem minuter och sedan stå till sig i ytterligare 2-3 timmar. Sedan får man ha i lite mer vatten, lite salt och gurkmeja och koka upp igen. Sådär får de koka tills ärtorna har fått en bra konsistens (ca 20 min). I en annan panna steker man under tiden rödlök i spiskummin, för att sedan tillsätta till ärtorna tillsammans med en förpackning kokosmjölk, garam masala, curry och fryst spenat. Kanel brukar jag ha också. Sedan ät med ris. Mums. 
3. Fava. Detta är mitt bästa bästa mackpålägg för att det är gott billigt och räcker föralltid. Och jag har inte lyckats tröttna än. Jag brukar blötlägga ett halvt paket ärtor (250g) över natten. Morgonen därpå fräser jag en lök (gul eller röd) och så många vitlöksklyftor som under dagen i fråga känns rimligt i olja. När de fått fräsa ett tag tillsätter jag de avrunna ärtorna och en halvliter vatten. Sedan får det koka i sisådär en 40 minuter. Då är det dags att mixa ihop allting och smaka av med salt, peppar och citronjuice. Nu när jag bor själv brukar jag frysa in hälften, fast allra godast är det ju såklart helt nygjort.

Morgongröt och minusgrader

För en månad sedan fick jag ett spritkök av min pappa. Eller, förresten är jag osäker på om jag fick eller fick låna, vi fastställde nog när jag tänker efter aldrig premisserna. Han hittade det det i soprummet i alla fall, oavsett vem som nu innehar ägandeskapet. Köket var nästan helt, det fattades en del. Den beställde han hem på posten. Och så hade han helt plötsligt två stormkök, eftersom han precis köpt sig ett ett sprillans nytt gaskök. Så då fick eller fick jag låna det ena. Och idag begick jag äntligen spritkökspremiär.
Jag hade tänkt att premiären skulle begås i förrgår, egentligen. Jag hade packat ryggsäcken, skrapat bilen och kört typ 85 procent av sträckan upp till Fageråsen när jag insåg att jag hade glömt tändstickorna hemma.
 
Attans.
 
Så det blev en topptur utan frulle, den gången. Alla ni som någon gång träffat mig utan frukost i magen vet att jag gör mig rätt dåligt i det tillståndet. Utsikten var det inget fel på, i alla fall. Bilderna i detta inlägg är från både då och idag.
Imorse hade jag med mig två tändsticksaskar. Lika bra att överkompensera. Höll dock på att glömma T-spriten hemma, jag hade smällt igen både ytterdörren och bildörren när jag kom på att det var nog någonting som saknades ändå.
 
Sedan bar det av.
Prognosen, som var en kopia av förrgårdagens, stämde då som nu väl överens med verkligheten. Himlen var kristallklar och temperaturen var några grader under noll.
Nere i byn var det liv, med snökanoner och grävskopor och stugrenoveringar och rörleveranser. Varje gång jag kommer dit har det dykt upp någonting nytt. Uppe på fjället var jag dock alldeles ensam.
Den här tiden förra året tror jag att backarna redan hade öppnat. Nu var det helt bart på marken, hade lika gärna som november kunnat vara september.
I tisdags ankom jag till toppen ett par minuter senare än solen, idag var jag precis i tid.
Ensam, på toppen av Trysil. Jag var den enda som fick känna solens första strålar. Tänk att det händer varje morgon, det där magnifika skådespelet. Tänk att jag för det mesta inte ens har vaknat då.
Det blev grötfrulle. Den smakade så mycket godare på 1132 meters höjd än vad den hade gjort hemma vid det något mer lågbelägna matbordet.
Och så lite kokkaffe på det. Kokkaffe är faktiskt min nya standard även hemma, för jag har ont om andra beredningsmetoder nu när jag bor på personalhotellet. Jag kokar i kastrull och häller direkt i koppen, och det blir så mycket bättre än tratt-i-kopp-metoden som jag envist höll fast i förra säsongen.
Och från och med nu blir det ju bara lättare och lättare att vakna i tid till dylika morgnar.