Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

SSN-fråga

Hej Elsa! Hittade din blogg för ett tag sedan medan jag sökte mig igenom internets alla hörn av information om SSN. Ditt sätt att berätta om Kenya fick mig från fundersam till fast besluten; jag måste dit! Du kanske har tröttnat på svara på frågor, men jag ger det ett försök iaf. Kommer du ihåg ungefär vad du spenderade i månaden? Vad är rimligt att spara ihop? Hade du någon budget eller så? Mina föräldrar är ytterst tveksamma på att jag ska åka iväg i 10 månader så jag tänker att om jag åtminstone kan spara ihop fickpengarna själv så är chansen större. 

Kram och tack för en fin blogg<3
 
Hej på dig! 
 
Vad kul att höra att du vill till SSN! Jag önskar dig all lycka i föräldratjatandet för hela Kenyaåret var en så fantastisk upplevelse att det typ känns läskigt att tänka på vem jag skulle vara utan den erfarenheten. Mitt tips är att visa dina föräldrar de internethörn du har hittat, så att de kanske lite mer förstår vad det handlar om och så att det de eventuellt släpper iväg dig till inte är så okänt och främmande.
 
Jag har för mig att jag hade budgeterat för ungefär 2000 kr/månad, och att jag utöver det hade ett separat konto som jag använde för resor. Jag har frågat runt lite bland mina vänner från Kenyatiden och det verkar som om upp till 3000/månad inklusive alla resor är en rimlig summa. Sedan går det att klara sig på betydlig mindre, och det går också att göra av med betydligt mer. Jag kände när jag var där att jag ville ta tillvara på så många chanser som möjligt och ville hellre leva life när jag var där och vara pank när jag kom hem än att missa någonting, men det var många som hade en betydligt snålare budget. För att spara pengar kan man låta bli att äta så mycket ute och kanske hoppa en del utflykter.
 
Lycka till hörru du! Massa kramar!

Att komma hem från SSN

Hej! Skulle inte du kunna berätta lite om hur det var att komma hem från Kenya och ssn? :)När jag landade på Arlanda efter mitt SSN-år lämnade jag ett fantastiskt liv bakom mig, ett liv som jag inte alls ville byta tillbaka mot det jag lämnat tio månader tidigare. Jag gick från safarimorgnar och kollektivtandborstningskvällar till att städa toaletter. Samtidigt var allt så intensivt under sommaren att jag inte riktigt hann reflektera över vad det var som hände, det liksom bara hände. Otroligt skönt var att jag bodde nära många av mina SSN-människor och vi kunde tillsammans bearbeta, vara ledsna och vara glada. Vi kunde fortsätta hänga och skapa nya minnen istället för att nostalgiskt stirra tillbaka på de gamla. Om jag inte hade haft dem tror jag att det hade varit väldigt jobbigt.Kenya förändrade mig. Det var en annan Elsa som kom hem, fast hon såg likadan ut. Det var jobbigt att hoppa tillbaka in i gamla umgängeskretsar och prata om gamla saker igen, som ett steg tillbaka. Det var skönt att jag tog studenten och inte behövde gå ett helt skolår till iklädd min gamla roll, men ändå. Det kändes som om jag hade upptäckt världen men ingen varken ville förstå eller brydde sig.Jag hade inte upptäckt världen. Jag kommer aldrig upptäcka världen, det kommer alltid finnas saker kvar. När du går på SSN är det allt, hela livet. Med tiden blir det bara ett av alla äventyr. Människorna du möter, de som inte förstår, de har upplevt saker de med som du inte förstår. Och det är det som är livet.När jag nu tänker tillbaka på Kenyaåret kommer jag ihåg det som fantastiskt, men jag saknar det egentligen inte. Det var det bästa som fanns när det var men nu är det någonting annat som är det bästa. Det som jag dock är oändligt tacksam för är alla människor jag fick under SSN-tiden, och de finns ju fortfarande kvar. Nu refererar jag dock inte till dem som Kenyavänner, utan bara väldigt bra vänner.Jag vet att det har varit jobbigare för många av mina vänner att komma tillbaka än vad det har varit för mig, speciellt för dem som fortfarande går gymnasiet. Det jag kan tipsa om är att åka ut på nya äventyr, att hänga mycket med dem du lärde känna i Kenya och att pynta vardagen med fina stunder. Efter Kenya-livet är inte så tokigt ändå.

Nairobi och säkerhet

Hej Elsa! Tack för en underbar blogg. Jag har under typ två års tid velat åka till SSN och det är verkligen allt jag kan tänka på. Det enda problemet är mina föräldrar. De är väldigt tveksamma till att låta mig åka eftersom det är lite risky business på vissa ställen där. Så i nuläget får jag inte åka. Siktar dock på trean fortfarande och gör powerpoints hit och dit. Har du något tips på hur man kan övertyga dem att det är säkert där nere? 
Kram<33

 
Tack du!

Säkerheten är någonting som många föräldrar hakar upp sig på, och visst kan tveksamheten vara befogad. Nairobi är en farlig stad, men mycket tror jag att rädslan grundar sig i att Kenya är någonting främmande och annorlunda, någonting avlägset och okänt. Det finns många farliga platser som genomsnittssvensken inte drar sig för att åka till, som har en kultur mer lik vår.

På Svenska skolan i Nairobi är säkerheten hög. Personalen hålls konstant uppdaterad om det rådande läget och reglerna regleras efter situationen. Reglerna är alltid lite för hårda än tvärt om, så hårda att man nästan känner sig begränsad. Om någonting skulle hända en SSN-elev skulle det vara extremt dåligt för skolans anseende och det är en anledning till att det verkligen inte tummas på säkerhetsprinciperna. Man rör sig inte utomhus efter mörkrets inbrott och det finns platser man får och inte får befinna sig på. Man får inte använda sig av lokaltrafiken och man måste berätta var man är, och det finns ett straffsystem med utegångsförbud för alla regelbrott. Detta tar självfallet bort en del av upplevelsen men skolan anser begränsningarna nödvändiga, och jag skulle säga att ett skolår på Svenska skolan i Nairobi är minst lika säker som vilken semesterresa som helst.