Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 21. För tillfället i Trysil, Norge. Checkar in folk för att senare få checka ut själv. Tycker om höga berg, rött vin och svart kaffe. Försöker formulera ögonblick i ord, fånga känslor i bilder. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Mamma i Trysil pt.2 – Att Undvika Regn Och Att Äta Veganskt I Trysil

Dag nummer två åt vi morgongröt med hjortron från Tverrfjellet, och sen åkte vi till Nordre Osen och strandhängde. Det var en riktig strandhängardag och proppat med människor, folk hade liksom fickparkerat längs landsvägen och vi fick vänta på tio bilar som skulle ut från parkeringsplatsen efter misslyckade parkeringsförsök innan vi ens kunde komma in. Sen, när bilen var parkerad och klar, var det nice.
Sen skulle Jack iväg och arbeta, och jag och mamma hade senare på kvällen bokat bord på restaurangen där han jobbar. Flæsk & Humle heter den, och asså ahh det är nästan värt att komma till Trysil ba för att äta där. Namnet skvallrar om att det ju absolut inte är något veganplace, men om man i god tid föranmäler sina matpreferenser kan de uträtta stordåd. Jag har nog ätit mitt livs godaste veganmat där, och även mamma allätare blev helt tagen. De kör på ett sharingkoncept, och denna kväll fick vi dela på två förrätter, en varmrätt åså en efterrätt. Jack var så cute när han skulle presentera allting på norska.
Prio låg ej på fotografering under denna middag, men jag fick visst fram kameran till efterrätten: Sommereng.
 
I Flæsk & Humles lokaler ligger också Trysil Bryggeri, och de har utöver det en massa knasiga ölsorter att erbjuda.
Vi hamnade vid bordet bredvid en man med ett massivt kameraobjektiv och en massiv östgötska, som berättade för oss att det här ju var blodmånekvällen. Någon måne såg vi dock inte, för det var moln ivägen. Men de var rätt tjusiga de med. 
Sedan påbörjade vi vandringen hemåt.
Morgonen därpå var det tidig uppstigning, för vi hade tänkt att vi skulle hinna upp till Trysiltoppen och ned från Trysiltoppen innan det annonserade åsk- och regnvädret kring lunchtid skulle utbryta.
Där borta var det.
Och de första dropparna kom typ precis innan vi kom ned. När det riktiga regnvädret kom satt vi under varsin filt under markiserna på T-krokens uteservering. Mamma var glad: "Jag har längtat hela sommaren efter att frysa."
T-kroken har nyligen infört denna veganska milkshake på menyn! Döör va god. Vegoburgar'n blir också vegansk om man tar bort mayonnäsen och väljer glutenfritt bröd. Och så är deras sötpotatispommes gudomliga.
 
Tack mor för att du kom förbi!

En måndag

Jag har bytt till vinterjacka, och imorgon jobbar jag min sista augustidag. Varje andetag smakar höst.
Jag har haft två lediga augustidagar hittills, konstaterar jag uppe på Peppes efter jobbet där jag och Jack delar på en Meatfree Monay-pizza. Hotellingången ser annorlunda ut, på vägen därifrån, mot var den gör när jag kommer nedifrån mot personalingången. Pampigare.
Vi kollar på Narcos och dricker te, när vi kommer hem, och jag tänker att har vi blivit så här jävla pariga. Och grejen är att jag ogillar det inte.
 
Och efter imorgon är jag ledig.

Mamma i Trysil pt.1 – Upp och ned och fram och tillbaka

Kanske var det så att jag blev lite avundsjuk på Jack, när han hade sin moder här på besök i juli. Kanske var det därför jag fick min egen till att komma hit strax efteråt. Det var mysigt, riktigt jäkla mysigt, att ha henne här. Det var mysigt att hänga med de två tillsammans. Det här är vad vi hade för oss:
Kvällen innan hade jag snabbgooglat lite hiker och snabbhittat den det tillslut kom att bli: Tverrfjellet. För att komma dit behövde vi åka på en avgiftsbelagd väg. Betalningsproceduren var en smula antik, med kuvert som skulle märkas med registreringsnummer och fyllas med kontanter.
Charmigt. En handskriven skylt en bit längre bort på vägen sa att om man ertappades utan biljett skulle det komma att kosta tio gånger vägavgiften. Om vi hade mött en kontrollant hade det varit den enda mänskliga varelsen vi stött på på hela turen.
Mamma.
Men även om vägen var tom på människor var den långt ifrån tom; detta var ingen ovanlig syn.
"Ahhh, jaja okej då"
Det var en vacker bilväg, längs med sjön Engeren, med några rejäla motlut som satte mammas stackars volvo på hårt prov. En gång körde vi fel, upp på vägen ovan, och vi tvivlade på allvar på om vi skulle ta oss hela vägen upp. Grässtråna dunkade mot bilens underrede och jag fick motorstopp, fick trycka gasen i botten för att ta mig över nästa krön. Kopplingen luktade bränt och mamma mumlade tyst att hoppas att vi inte startar en skogsbrand.
Men så tillslut, kom vi fram. Och då var det ju bara att börja.
Det var en trevklig hike, som rekommenderas starkt till alla med livskraftig bil som råkar befinna sig i närområdet.
Mamma var denna dag dressad som en sann biolog.
Åså Jack.
På toppen så småningom blev det sedvanlig matpaus.
Tjusiga vyer.
På vägen upp hade vi spanat hjortronställen, och på nedvägen var det skördedags.
Mor var tillfreds.
Och sen till slut var vi tillbaka igen.
Slingrade oss ned på samma grusväg.
Träffade på ännu fler får.
Tänk att va ett får ändå. De verkar så härligt obrydda.
Hallå hallå stopp där.
Vägen hem gick längs Engerens andra sida, i vackert eftermiddagsljus.
Och så avrundades det hela med bärs å bruchetta.