Torkade gula ärtor

Det har blivit en basvara, en som alltid finns hemma. Ett halvkilo kostar i Trysil 6,90 kronor, och det är detta som fått mig att djupdyka i den gula ärtans många användningsområden. Här är tre av dem: 
 
1. Falafel. Det går utmärkt att använda gula ärtor som falafelbas. De ska blötläggas över natten, sedan mixas och blandas med lök och vitlök. Här har jag experimenterat med olika beståndsdelar, till exempel går kryddningen att variera i all oändlighet. Ofta har jag i jordnötssmör, istället för tahini som är svajndyrt/icke-existerande i Trysil. I exemplet ovan har jag haft i kikärtor och grönkål också. Sen forma till biffar och stek i maassa olja. De blötlagda ärtorna håller ihop rätt bra, och även om smeten är svårhanterlig brukar de fixera sig om man ba klickar ut biffarna i stekpannan och sedan låter bli dem tills det är vändningsdags.   
2. Daal. (Eller asså. Hur ska detta ord egentligen stavas? Hur många a:n? Något h?) Här ska i alla fall ärtorna (typ 4 dl) kokas i (typ 8 dl) vatten i fem minuter och sedan stå till sig i ytterligare 2-3 timmar. Sedan får man ha i lite mer vatten, lite salt och gurkmeja och koka upp igen. Sådär får de koka tills ärtorna har fått en bra konsistens (ca 20 min). I en annan panna steker man under tiden rödlök i spiskummin, för att sedan tillsätta till ärtorna tillsammans med en förpackning kokosmjölk, garam masala, curry och fryst spenat. Kanel brukar jag ha också. Sedan ät med ris. Mums. 
3. Fava. Detta är mitt bästa bästa mackpålägg för att det är gott billigt och räcker föralltid. Och jag har inte lyckats tröttna än. Jag brukar blötlägga ett halvt paket ärtor (250g) över natten. Morgonen därpå fräser jag en lök (gul eller röd) och så många vitlöksklyftor som under dagen i fråga känns rimligt i olja. När de fått fräsa ett tag tillsätter jag de avrunna ärtorna och en halvliter vatten. Sedan får det koka i sisådär en 40 minuter. Då är det dags att mixa ihop allting och smaka av med salt, peppar och citronjuice. Nu när jag bor själv brukar jag frysa in hälften, fast allra godast är det ju såklart helt nygjort.

Veganlissabon

Att vara vegan i Lissabon var enkelt, i alla fall baserat på det lilla hörnet av staden som vi hängde i. Under våra tre små dygn klarade vi långt ifrån av att äta oss igenom hela utbudet, men vi hann i alla fall besöka två vegetariska restauranger och en helvegansk. I mataffären trängdes ris-, mandel och sojamjölken om hyllutrymmet, och de glasstånden vi besökte hade det bra ställt på den mjölkfria fronten.Fem minuters promenad från vår lägenhet hittade vi Princesa do Castelo, där vi delade på två varmrätt och en förrätt. Den sistnämnda, nachotallrik med hummus, var lite halvtråkig men om varmrätterna har jag inte mycket ont att säga.
Ännu bättre gillade jag dock Terra, på bilderna ovanför, en bufférestaurang där det mesta var veganskt. Som i en liten oas, avskiljd från biltrafiken, satt vi där och stönade som reaktion på våra smaklökars eufori. Bäst av allt var dock vårt sista middagsställe, The Food Temple. Dit Google Mapade vi oss efter att det redan hade blivit mörkt, på trånga smala gränder som luktade middagsos. Vi kom fram till en fullsatt minilokal och insåg att vi definitivt borde ha bokat bord, men fick en varsin filt och en varsin öl och lite hängtid i trappan utanför restaurangen innan vi till slut fick komma in. Allt var veganskt och överdrivet gott (jag vet för jag åt allt) och lova mig att inte lämna Lissabon utan att ha varit där!

Supersnabb middag

Jag har kommit in i ett matlagningsflow. Det har blivit min meditation, att bära ned den stora högtalaren till köket, slå på någon podd (just nu oftast fantastiska Flora & Frida) och sedan låta kreativiteten flöda. Flänga runt mellan alla skåp och lådor och smasha ned allt som eventuellt kan tänkas passa ihop i en gryta på spisen. Höja podd-volymen för att det ska höras för allt oljefräsande och sedan paniksänka efter att kastrullen tagits av plattan. Min familj är min kritiska jury och de blir mindre och mindre förvånade när det som dyker upp på tallriken framför dem är portabellosvamp med rödvinsmarinerad kikärtsfyllning eller pesto av morotsblast från trädgården. Ibland, dock, när man kommer hem vid niotiden och ska upp åtta timmar senare är man inte jättepepp på att dra igång ett två timmar långt matlagningsprojekt. Framförallt inte om man är hungrig och irriterad på allt som inte går att äta. Därför ger jag er här min bästa snabbmat, med huvudbeståndsdelar som är bra att bunkra upp med och förvara i frysen. Färdig på sisådär fem minuter.
Tror jag har nämnt den tidigare men vill ändå slå ett slag för FINDUS FRYSTA FALAFEL. Alla borde ha minst en påse i sin frys. Stek i olivolja tillsammans med något spännande som kanske finns i kylen, till exempel lök, zucchini eller någon svamp. Under tiden, kör ned ett fryst pitabröd i brödrosten. Fixa fram någon grönsak medan brödet rostas (till exempel tomat, gurka eller groddar), kör ned allt i brödet och toppa med något med såskonsistens och flingsalt. Avnjut i soffan framför ett avsnitt av New Girl.

Istället för pitabröd är det också gott att äta FINDUS FRYSTA FALAFEL (låter som om jag är sponsrad, I WISH) med couscous. Couscous är min nyblivna kolhydratfavorit, av den enkla anledningen att det enda som krävs i kategori tillagning är att koka upp vatten i vattenkokare, hälla över couscousen och blanda runt litegrann. Klart!