Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Att komma hem från SSN

Hej! Skulle inte du kunna berätta lite om hur det var att komma hem från Kenya och ssn? :)När jag landade på Arlanda efter mitt SSN-år lämnade jag ett fantastiskt liv bakom mig, ett liv som jag inte alls ville byta tillbaka mot det jag lämnat tio månader tidigare. Jag gick från safarimorgnar och kollektivtandborstningskvällar till att städa toaletter. Samtidigt var allt så intensivt under sommaren att jag inte riktigt hann reflektera över vad det var som hände, det liksom bara hände. Otroligt skönt var att jag bodde nära många av mina SSN-människor och vi kunde tillsammans bearbeta, vara ledsna och vara glada. Vi kunde fortsätta hänga och skapa nya minnen istället för att nostalgiskt stirra tillbaka på de gamla. Om jag inte hade haft dem tror jag att det hade varit väldigt jobbigt.Kenya förändrade mig. Det var en annan Elsa som kom hem, fast hon såg likadan ut. Det var jobbigt att hoppa tillbaka in i gamla umgängeskretsar och prata om gamla saker igen, som ett steg tillbaka. Det var skönt att jag tog studenten och inte behövde gå ett helt skolår till iklädd min gamla roll, men ändå. Det kändes som om jag hade upptäckt världen men ingen varken ville förstå eller brydde sig.Jag hade inte upptäckt världen. Jag kommer aldrig upptäcka världen, det kommer alltid finnas saker kvar. När du går på SSN är det allt, hela livet. Med tiden blir det bara ett av alla äventyr. Människorna du möter, de som inte förstår, de har upplevt saker de med som du inte förstår. Och det är det som är livet.När jag nu tänker tillbaka på Kenyaåret kommer jag ihåg det som fantastiskt, men jag saknar det egentligen inte. Det var det bästa som fanns när det var men nu är det någonting annat som är det bästa. Det som jag dock är oändligt tacksam för är alla människor jag fick under SSN-tiden, och de finns ju fortfarande kvar. Nu refererar jag dock inte till dem som Kenyavänner, utan bara väldigt bra vänner.Jag vet att det har varit jobbigare för många av mina vänner att komma tillbaka än vad det har varit för mig, speciellt för dem som fortfarande går gymnasiet. Det jag kan tipsa om är att åka ut på nya äventyr, att hänga mycket med dem du lärde känna i Kenya och att pynta vardagen med fina stunder. Efter Kenya-livet är inte så tokigt ändå.

Nairobi och säkerhet

Hej Elsa! Tack för en underbar blogg. Jag har under typ två års tid velat åka till SSN och det är verkligen allt jag kan tänka på. Det enda problemet är mina föräldrar. De är väldigt tveksamma till att låta mig åka eftersom det är lite risky business på vissa ställen där. Så i nuläget får jag inte åka. Siktar dock på trean fortfarande och gör powerpoints hit och dit. Har du något tips på hur man kan övertyga dem att det är säkert där nere? 
Kram<33

 
Tack du!

Säkerheten är någonting som många föräldrar hakar upp sig på, och visst kan tveksamheten vara befogad. Nairobi är en farlig stad, men mycket tror jag att rädslan grundar sig i att Kenya är någonting främmande och annorlunda, någonting avlägset och okänt. Det finns många farliga platser som genomsnittssvensken inte drar sig för att åka till, som har en kultur mer lik vår.

På Svenska skolan i Nairobi är säkerheten hög. Personalen hålls konstant uppdaterad om det rådande läget och reglerna regleras efter situationen. Reglerna är alltid lite för hårda än tvärt om, så hårda att man nästan känner sig begränsad. Om någonting skulle hända en SSN-elev skulle det vara extremt dåligt för skolans anseende och det är en anledning till att det verkligen inte tummas på säkerhetsprinciperna. Man rör sig inte utomhus efter mörkrets inbrott och det finns platser man får och inte får befinna sig på. Man får inte använda sig av lokaltrafiken och man måste berätta var man är, och det finns ett straffsystem med utegångsförbud för alla regelbrott. Detta tar självfallet bort en del av upplevelsen men skolan anser begränsningarna nödvändiga, och jag skulle säga att ett skolår på Svenska skolan i Nairobi är minst lika säker som vilken semesterresa som helst.

Fråga

Hur mycket kostade det med programmet du åkt med? Vet att det står en ungefärlig summa på deras sida, men stämmer den eller blir det mycket dyrare? Och tjänar man pengar så att man klarar sig? Hur är jobbet? Mvh nyfiken person <3

 
Jag har alltså åkt på detta program med GoXplore, som enligt deras hemsida kostar 20 000 kronor. Detta är exklusive flygskatter som för mig kostade 4200 kronor. Slutsumman blir dock bra mycket högre och jag rekommenderar att ha en rejält tilltagen budget för alla oväntade kostnader som dyker upp. Det går så klart att anpassa sin livsstil efter sin budget men det är ju kul att inte alltid behöva snåla och tänka på pengar. Kostnader som inte går att komma ifrån är kostnader i samband med visumansökan, försäkringskostnader, utrustning etc. Sedan gick det också åt en hel del pengar i Vancouver, dit vi flög och bodde i några dagar, där vi åt ute en massa och inte hade några inkomster. Köpte också telefonabonnemang och dylikt. I GoXplores program ingick inte heller transport från Vancouver till resorten vi skulle till och den kostade en del den med. Sedan är det ju kul också att kunna dra iväg på lite utflykter härifrån och det räcker inte min kanadensiska lön till.

Annars skulle jag definitivt säga att man tjänar så att man klarar sig, om man är någorlunda ekonomisk. Linnea till exempel har inte bara överlevt utan lyckats samla ihop till 800 dollar på sitt sparkonto. Lönerna varierar en del mellan yrkesgrupperna och vi lifties tjänar absolut minst, och mina roomies som är städare kan tjäna uppemot 400 dollar mer i månaden än jag. Jag föredrar dock mitt jobb; det är riktigt segt stundtals men man får vara ute på berget och träffa folk och åka skidor på arbetstid, och dessutom känna att man gör någonting som ändå är lite viktigt. Resorten skulle ju inte vara så mycket utan sina liftar liksom. Och så är vi ett riktigt härligt gäng.

Vet inte riktigt om jag vill rekommendera GoXplores program eller ej. Det var smidigt att få jobb och allting fixat för sig, men med lite mer jobb går det att spara rejält med pengar. Hur som helst kan jag verkligen verkligen verkligen rekommendera en skidsäsong i Kanada!