Vi tog oss till Lofoten. Vårt tåg till Narvik var över två timmar sent, men vi hann ändå med bussen vi skulle ta därifrån med så pass god marginal att vi lyckades klämma in ett besök i en söndagsöppen matbutik en bit från tågstationen. Vi skulle komma fram till Kabelvåg, slutdestinationen för dagen, på söndagskvällen, för att sedan börja jobba redan måndag morgon. Någonstans mellan Uppsala och Narvik insåg vi att allt i Norge är stängt på söndagar och att det vore trevligt att äta någonting till middag på söndagskvällen och någonting till frukost på måndagsmorgonen och kanske till och med någonting att stoppa i sin matlåda första jobbdagen, därav snabbhandlingen i Narvik.Sedan dess har vi så smått börjat landa i en tillfällig vardagslunk, där vi cyklar från lägenheten i Kabelvåg till jobbet i Svolvær och cyklar hem igen en arbetsdag senare. Vi jobbar dag, kväll och natt och roterar så gott vi kan lägenhetens sängplatser som består av 1) ett sovrum med en dubbelsäng 2) ett vardagsrum med 2a) två luftmadrasser och 2b) en soffa. Hittills går sovsituationen faktiskt helt greit som norrmännen säger.Och! Det är ju så satans vackert här vartän man vänder näsan till! Sommarens första tur gick upp på Tjeldbergtind som vi cyklar förbi varje dag på väg till jobbet. Det gick brant uppför på vägen upp och brant nedför på vägen ned, något som verkar vara representativt för den allmänna vandringssituationen häromkring. Andreas satte upp ett rasande tempo och efter ett tag hörde han väl varken Viktors eller mina (särskilt inte mina) högljutt flämtande andning när vi halkade alltmer efter. Om sommaren ska fortsätta så här kommer jag att återvända till Uppsala i höst med världens starkaste ben.Andningspaus en bit från toppen. Andreas på stenen och Viktor till höger.
Andreas.
Viktor som blir uppmumsad av bromsar, man kan nästan se dem på bilden. Han var den av oss som smakade bäst denna dag, tydligen.
Heldigvis hade vi myggsprayen med oss.
Utsikt över Svolær från toppen av Tjeldbergtind.Viktor, nöjd över att bara ha nedturen kvar.
En första tur av många, hoppas jag!