Förra helgen var jag, Andreas och Andrew alla lediga. Väderprognosen såg fin ut och vi passade därför på att dra ut på en liten tälttur. Vi bestämde oss för att gå till Nøkksætra, en stuga på behändigt gångavstånd från Svolvær (drygt fyra kilometer och 300 höjdmeter). Man kan boka och betala en peng för övernattning i stugan men vi bestämde oss för att tälta invid den.
Andrew är inte riktigt nån vandrings- och tältman (än!) men en riktig fiskeman. Jag och Andreas lockade därför med att det fanns möjlighet att fiska i sjön vid stugan (mot att man köpte fiskekort för 50 kronor). Och plötsligt var vi på väg mot stugan alla tre.
Vi cyklade från Kabelvåg till starten av vandringsleden. Första delen var riktigt lättgådd, på platt mark över spänger. Sista biten gick uppför.
Det var en fin tur. De andra turerna vi hittills gått kring Svolvær och Kabelvåg har varit väldigt stadsnära men nu kändes det verkligen som om vi var ute på fjället, med berg som omgav oss i alla riktningar, fastän vi inte alls gått långt från bebyggelsen. Vi hade inte ens någon mobiltäckning.
Vi slog upp tältet Tuva och blåste upp våra liggunderlag. Det var första gången hon skulle ha tre nattgäster. Hon är ett tremannatält, men införskaffad för att rymma mig, Jack och all vår packning snarare än tre människor. Vi förberedde oss på en trång och gosig natt.
Stugan låg precis vid en liten sjö, Austre Nøkkvatnet. Vi lagade mat vid sjön (pasta pesto utan pesto för att den råkat bli kvarglömd hemma) på mitt stormkök. Andrew började kasta sitt kastspö. Vi fick sällskap av en till fiskare, en elvaårig kille som var där med sin familj. Själva fiskarna däremot lyste med sin frånvaro. Till slut bestämde vi oss för att försöka ta oss till Stornøkkvatnet, en lite större sjö en bit bort (på kartan såg den ut att ligga väldigt nära).
Det visade sig vara en lite längre promenad än vad vi trott, lite för lång för den elvaåriga fiskaren som fick vända om. Det började faktiskt bli läggdags.
Vi fick inte napp i Stornøkkvatnet heller. Vi hittade i alla fall en lite bättre väg tillbaka till stugan och tältet och somnade strax efter midnatt. Luften var frisk och inte en enda mygga syntes till. Jag sov tio timmar, min bästa nattsömn sedan ankomsten till Lofoten, fastän det gått hål i mitt liggunderlag och det var helt tömt på luft när jag vaknade (Andrew och Andreas hade inte riktigt samma fantastiska sovupplevelse). Vi blev inte allför långdragna på morgonkvisten utan begav oss tillbaka när frukost- och tältpackningsbestyren var avklarade. Nu hade molnen börjat dra in. Vi kom snart tillbaka till våra parkerade cyklar och började trampa hemåt, vi var nästan hemma när duggregnet började falla.
Vilken plats att vara på.