Jack körde hela vägen, parkerade och allt, och vi kom fram vid lunchtid. Invid Lake Pukaki visade Aoraki/Mt Cook oblygt upp sig. Det var en fruktansvärt vacker dag.
Vi åt gårdagsrester och kisade in i solen.
Sriracha with a view.
Sedan tog vi en liten strapats i eftermiddagssolen.
Vi hittade ett äppelträd!
Och asså kolla! dessa! armar! Perfekta äppelplockararmar.
När vi kände oss sisådär till hälften färdigpromenerande dök det upp en sten. En eftermiddagskaffesten.
Snabbkaffe fick det bli denna gång.
Sedan gick solen ned och det blev kallt, men jag hade lite svårt att slita mig från alla vykortsvyer och stannade istället kvar och huttrade.
Väl hemma igen testade vi på inomhusmatlagning. Eller, ja, matlagning med tre väggar. Efter fingerförfrysningsfrukosten tidigare samma dag kände vi att nej, nu får det vara nog, och tog det världsomvändande beslutet att vända köket 90 grader. Detta är nog den vinnande planupplösningen! Den kvällen åt vi daal och kände oss belåtna med oss själva.
Det var en sån där natt med en sån där stjärnhimmel som får en att glömma bort att fingertopparna för allt vad man vet lika gärna kunnat ligga sönderförfrusna någonstans på marken under den.
Vi avrundade aftonen med en invigningsvända på vårt K-martschackbräde. Ingen av oss har någon direkt stenkoll på vad vi håller på med, och frågan är hur många fler matcher det blir med tanke på att minst åtta pjäser ramlade av brädet och i vårt halvfärdiga ombyggnadskaos försvann spårlöst. Men en trevlig sysselsättning är det allt, när man är utan täckning och dagsljus och har ätit upp allt man hade att äta den dagen.