Okej, glöm mitt förra inlägg. Jag älskar ju det här. Att vakna till en himmel som kräks ut snö, och somna till densamma. Att äta mosiga dubbellunchmackor i sittliften. Att sent på kvällen få reda på att "Miss Elsa, there are new guests arriving tomorrow, will you please move rooms?"
Vi spolar tillbaka lite. I mitt förra inlägg var min väska två kilo för tung och vårt flyg fyra timmar försenat, vilket ju gav mig gott om tid till att omfördela min packning. Denna extratid var inte alls ovälkommen, i och med att pusslet blev en hel gutta mer komplicerat när det visade sig att Qatar också skulle väga handbagaget. Till slut var vi ändå incheckade och genom security och kunde slå oss ner på O'Learys för att utnyttja våra förlåt-att-erat-flyg-är-fyra-timmar-försenat-här-får-ni-lite-mat-vouchers. Jag drack min förmodade sista Hansa på ett bra tag. Den smakade ovanligt bra för att vara Hansa.
Sen flög vi till Doha, och hade ett kortare stopp än planerat. Sedan Tokyo, där vi åt nattsushi och hade problem att hitta bänkar ej täckta av sovande medelålders män under tidningspapper, där man kunde få sig någon timmes tupplur. Sedan tog vi vårt sista flyg, Tokyo-Sapporo, och buss till Niseko. Transfer till vårt hostel. När vi gick och lade oss hade det gått 49 timmar sedan vi satte oss på bussen från Trysil.
Sedan dess har vi mest hängt här, i snö så mjuk att man knappt lägger märke till den. Fler är här i samma ärende som vi, så det spåras snabbt och blir mycket stå i liftkö. Det sista har jag ännu inte haft någonting emot, då mina ben redan balanserar på gränsen för vad de klarar av.
Jack har ett tydligt signalement, med sina röda brallor och knallorangea skidor. Praktiskt, när han swischar iväg i dimman. Oftast ser jag honom dock så här, i en hög någonstans. När snömolnet har lagt sig.
Ospårade linjer har hittills förekommit strax innan ett "uh oh", och slutat strax innan en uppförsbacke eller under en stängd lift. Hittills har det varit värt det. Jag har aldrig i mitt liv upplevt så mycket snö som idag.
Här är en bild från ett lunchstopp, med termosmatsäck. Vi försöker löpa budgetlinan ut.
Därför åkte vi idag till Kutchan för att handla. De affärer vi hittat uppe på berget har varit dyra och för våra behov bristfälliga, och vi hoppades på bättre lycka här. Veganshopping på japanska är dock inte det lättaste. Baksidan av förpackningarna säger mig inte mycket, vilket hittills har resulterat i en incident med fisksmaksatt soya. Jack har dock stolt lärt sig vad han tror är det japanska tecknat för ägg.
I Kutchan hittade vi billg tofu och dyra havregryn. För den som undrare.
Sedan åkte vi en säger tågresa hem. Säker i den meningen att den hade varit osäker om vi gått på tåget utan att först ha fått våra skidor och stavspetsar tejpade med bubbelplast.
Imorgon kör vi igen.
Ja du bloggar !!!!! Älskar det !! Tack !! Läser på toaletten på jobbet !!!