Vårt hostel ligger en tio minuters bilresa från Niseko Grand Hirafu Ski Resort. Jag och Jack testade att gå en dag, det tog nästan en timme. Det mest fördelaktiga transferalternativet är således Yoshis, hostelägarens, bil. Den avgår på morgonen, klockan åtta eller åtta trettio, och hämtar fem fyrtiofem eller åtta trettio. När man på morgonen lämnar hostelet har man därmed gett sig in på en heldags skidåkning, utan möjlighet att avbryta i förtid. Även om det skulle visa sig att alla liftar är stängda.
Jag och Jack har lagat middag. Friterad tofu med sesamfrötäcke. Stekt vitkål. Udonnudlar. Soja. Tofu är en lyxvara hemma men billigt här, ett block kostar inte mer än 40 yen (drygt tre svenska kronor). Lyxvara är istället havregrynsgröten vi äter till frukost, det (visserligen gigantiska) paketet vi köpte kostade 150 kronor. Maten äts med pinnar och korsslagna ben, över det trettio centimeter höga långbordet.
Till höger om mig sitter Peter, the Accountant, knaprandes på vita fyrkantiga nutellatäckta brödskivor. Peter the Accountant tröttnade på att vara accountant, lämnade sin flickvän och sitt jobb och sitt London för att åka skidor i Japan i två månader. Sedan ska han vidare till Australien och Nya Zeeland, samma som jag och Jack. Han har med sig ett mindre bibliotek av Lonely Planet-reseguidebäcker och vi sitter alla tre och bläddrar och dreglar över vilket fint liv vi lever.
Till vänster om mig sitter en familj på fyra, från Taiwan. Mammans engelska vokabulär är fåordig och vår kommunikation sker mestadels via små matgåvor som av dottern passas över bordet. Vårt aprikos- och nötmixtuggande ackompanjeras av samma spellista som är på varenda kväll – 60- och 70-talsklassiker i klassisk tappning, med en liten japansk touch. Senare samma kväll kommer jag på mig själv med att nynna She Loves You i duschen.
Sovrummen är på övervåningen, två sovsalar och två privatrum. Sovsalarna utgörs mest av futonmadrasser, och privatrummen är bara så privata som ett rum med en draperivägg kan vara. Ibland får man byta rum, för att anpassa sig till en framtida bokning. Från övervåningen till nedervåningen kan man istället för att ta trappan åka rutschkana ned. Rutschkanan är av trä och genererar en imponerande hastighet. Den går rakt in i väggen, som någon täckt med ett Nalle Puh-gosedjur i människostorlek. Det ser inte så skönt ut att vara Nalle Puh.
Totalt tre veckor bor vi på hostelet.
Jag trivs väldigt bra.