Sydney! Här uppehåller jag mig sedan tre dagar tillbaka, med mina gamla Kanada-roomies Ian och Alyssa. Dagen innan dess vaknade jag och Jack upp på vårt Tokyohostel, bakis, strax innan utcheck, och bestämde oss för att det bästa vi kunde göra med våra sista Tokyotimmar var att ta tåget till närmsta veganska burgarställe, beställa takeaway och sedan ta tåget tillbaka igen.
Dessa burgare förtärdes sedan på flygplatsen, där vi inbefann oss i mycket god tid innan våra respektive flygavgångar. Vi hade skickat våra skidväskor direkt till flygplatsen med transportbolaget Yamato Transport (så smidigt! och billigt!) från hostelet i Hakuba dit vi aldrig kom, efter att först ha skickat dem dit från vårt hostel i Niseko. Dessa skidväskor var hastigt ihoppackade, med våra tillhörigheter slumpmässigt utplacerade. När vi nu skulle till olika länder hade vi på flygplatsen en lång ompackningsprocess framför oss. Med först: burgare. Aldrig har väl en vegansk cheesburgare smakat så bra.
Jag hade under sträckan Norge-Japan med min packning balanserat precis på 30 kg-gränsen, trots att jag hade fyra lager på överkroppen och alla fickor fyllda med elektronikprylar. När jag nu skulle till Sydney var jag inte så sugen på att resa i samma utstyrsel, och hade således en knivig uppgift framför mig. X antal timmar och avbitna naglar senare kunde jag äntligen andas ut:
Sedan vinkade jag hejdå till Jack, som skulle tillbaka till Norge, och boardade flyget till Sydney. Jag kände mig lite ensam och hjälplös, med mina två handbagageväskor och min enda fungerande arm, men fick hjälp av en australisk herre med tjusig mustasch med att få upp och ned mina väskor från bagageförvaringsluckan. När jag kom fram var det morgon, och Ian och Alyssa kom och hämtade mig och mina tre väskor. Det har gått två år sedan vi hade en vardag tillsammans, ändå kändes allting precis som vanligt. Där är så fint att se dem igen.
Sedan dess har vi regnskogspromenerat litegrann, och jag har upplevt mitt första möte med det omtalade australiska djurlivet (en blodigel).
Vi har druckit massa öl. De flesta har varit rätt vattniga.
Och så har vi dansat.
Om min arm tillåter ska jag gå en bartenderutbildning som börjar den fjärde mars. Om inte har jag ingen aning om vad jag ska göra.
Men livet, som det är just nu, är vad som än senare sker riktigt trevligt.