På dagsagendan stod 1) bestiga Mount Luxmore 2) ta oss ned tillbaka till parkeringen. Det var snö och sol och löjligt våridylliskt.På väg ned från toppen träffade vi ett gäng amerikaner på väg i motsatt riktning. En stund senare träffade vi deras ryggsäckar, som lämnats en bit längre ned för att göra sista etappen enklare. Där träffade vi också ett gäng keor, som satt och smaskade på ölkorv och kex efter att oblygt brutit sig in i de blixtlåsförseglade ryggorna.Chris, intet ont anande, såg ett fototillfälle. Övriga såg en tacksam måltavla.Sedan prickade Hannah en av keorna med en snöboll, som ett straff för den stulna ölkorven. Kean gav ifrån sig ett så fruktansvärt sorgset läte, inte helt olikt en ledsen kattunge. Och vi tänkte att det kanske var bäst att börja röra sig tillbaka innan hen kom tillbaka med alla sina keakompisar.Tillbaka i Luxmore Hut var det lunchdags, och sedan tillbakavandringsdags. Vissa olyckliga (Chris och Luca) hade ett jobbpass att avverka efterföljande dag men för mig och Jack och Joe och Sophie var detta bara början på vad som skulle komma att bli två månader av regn, solsken, skavsår, snabbnudlar och bergstoppsoluppgångar.