När jag var i Uppsala för en månad sedan ville jag ägna mig åt aktiviteter. Det blir väl så, när man är på besök snarare än bor. När jag bodde i Uppsala
ägnade jag mig inte åt så värst mycket aktiviteter, och har således missat en massa som ett par turistögon skulle ha spanat direkt. Jag nu bestämt mig på att bli bättre på vardagsaktiviteter. Min moder blev ett av denna tankes offer.
Här sitter vi, på en brygga vid Trehörningen. Halvvägs genom fikapausen som upptog en betydande del av vår timmeslånga paddeltur (tid inkl. paus).
Shit vad mysigt att paddla, ba gräva sig fram genom vattnet. Speciellt på vägen tillbaka när jag började fatta hur jag skulle göra för att komma dit jag var på väg.
Redan halvvägs in i mitt livs första timme av kanotpaddling började jag planlägga alla mina framtida månadslånga kanotresor. Hela dagen efter hade jag träningsvärk.
Vi avrundade med lite promenerande, i det vackra höstlandskapet.
Min fina mami.
Det var mysigt!!