Så. I månadsskiftet maj/juni var jag alltså på surfläger med Surfakademin i franska Biarritz. Under en regnig vecka hade jag sand i håret och skrapsår på tårna, svidade om till blöta våtdräkter på trånga asfaltsgator. Drack rioja och kaffe med kanel, morgonsurfade, kvällssurfade, mot slutet av veckan i allt större utsträckning ståendes på brädan. Tappade en av mina kontaktlinser någonstans i Biscayabukten och fortsatte min surfkarriär som enögd. Den var en väldigt fin vecka.
Våra instruktörer Linus och Kjell var som två frälsta, vars mission var att predika sin lära. Det var vackert. Allting var väldigt avslappnat, okonstlat, och vi var ett härligt gäng med pappor, döttrar och mammor, nybörjare och gamla rävar. Fokus låg på leken, på glädjen, och det som faschinerade mig mest var hur väl en surfare måste lära känna havet. Jag kan verkligen rekommendera Surfakademin. Det här är någonting som jag vill fortsätta göra.
Finns ju inget bättre än att surfa ;D