Trysilhimlen har blivit mörkblå och istället ser jag mig själv, så som jag var när jag var fjorton, när jag lyfter blicken från datorskärmen. I avsaknad av mina stulna glasögon har mitt allra första par blivit mitt vardags- och jag försöker komma ihåg vem hon var, hon i knallgrön hoodie som tyckte att det var lite jobbigt att byta ut sin suddiga tillvaro med mjuka kanter mot en där alla som såg en syntes. Nu vet jag inte hur man beter sig utan. Jag har beställt nya.

 

En annan sak jag har beställt är Material för brevröstning. Det känns stort. Högtidligt. Härifrån vet jag dock inte. Hur man skulle göra för att beställa själva röstningsmaterialet fanns tydligt beskrivet på nätet, men härifrån är det bara jag. Jag tänker på när jag skulle rösta i kyrkovalet, när jag googlade fram mitt beslut i kön mellan kyrkoportarna och valbåsen. Jag tänker på vilken jättehycklare jag är i min roll som demokratiförespråkare. Jag tänker på att det är såna som jag som har makten att bestämma. 

 

Imorgon börjar jag jobba 14.45.

 

Mitt te har blivit kallt.