Utomhusfrukost, kanske en av de allra sista. Hösten kom plötsligt; utan vidare var det som om den alltid hade varit. Min kaffekopp fylls av sensommarpollen. 

Jag upplever augusti från receptionsdisken, ser datumsiffran stiga inifrån ett moln av jobb. Ibland hinner jag knappt därifrån innan jag är där igen. Jag gillar det, för jag vet vad jag vill och vart jag är på väg. Att det här just nu är för att komma dit.

Just idag är en ledig dag, ett välkommet avbrott i augustimolnet. Jag går upp när jag vaknar, steker bananpannkakor och gör av med en halv flaska rapsolja. Jag och Jack diskuterar valet, det nära förestående, med handgester som blir våldsammare i samma takt som kaffekannas innehåll minskar. Jag snubblar på orden, vet inte hur jag ska säga RUT-avdrag och bostadsammortering på engelska. Redovisar mina åsikter och undrar vad jag egentligen grundar dem på. Funderar. Omvärderar. Allt medan sensommarpollen yr kring verandan. Man hör på vinden att det är en höstvind.