Midsommar 2017 tillbringades i Göteborg, med en decimerad version av förra årets gäng. Vi hängde hemma hos Amanda i klassiskt midsommarväder, lagade mat tillsammans och försökte överrösta regnsmattret mot partytältsduken under måltiderna. Det var fint.
Kvällen innan hade vi nervösuppdaterat alla nyhetsflöden vi kunde få tag på för att ta reda på om vi över huvud taget skulle lyckas ta oss ned till Göteborg. Det var tågstrul och kaos och hela livet hängde på sträckan mellan Stockholm Central och Stockholm södra. Typ. Men sen löste sig allt och vi kom både iväg och fram i tid, alla i gott skick förutom Hannas ölburkar som gick sönder i väskan.
Kvällen innan hade vi nervösuppdaterat alla nyhetsflöden vi kunde få tag på för att ta reda på om vi över huvud taget skulle lyckas ta oss ned till Göteborg. Det var tågstrul och kaos och hela livet hängde på sträckan mellan Stockholm Central och Stockholm södra. Typ. Men sen löste sig allt och vi kom både iväg och fram i tid, alla i gott skick förutom Hannas ölburkar som gick sönder i väskan.
Är ju inte så ofta man träffar de där himla Göteborgarna, så alla livsuppdateringar gick lite ut över kransknytandet. Matilda kämpade ensam på.
Det var realistiska förutsättningar.
Hanna hade jobbat som ungdomsansvarig i kyrkan under hela det gångna året och hade nu fått jobbabstinens eller någonting och var världens mest ambitiösa lekledare. Tobbe var belåten över detta.
Det var intensivt. Jag var i lag med Jakob och vi var fan grymma, men jag kommer inte ihåg om vi vann eller inte så jag antar att vi inte gjorde det. Det skulle jag ha kommit ihåg.
Amanda var inte så pjåkig på limbo.
Det hela avrundades så småningom med nattdopp i regnet, som hade avtagit till duggande när vi var framme vid närmaste sjö. Någon timme senare somnade vi, huller om buller i Amandas hus. Efter en himla fin midsommarafton.