Elsa Herlitz - Babbel
Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Babbel

Hei hei.

(Ok vill redan nu innan jag ens kommit längre än till att byta ut j:na till i:n förvarna om att jag 100% kommer bli en sån där dryg jävel som drar till Norge, lär sig några få norska ord och sedan använder dessa få norska ord alldeles för ofta för att någon annan än vederbörande ska orka bry sig om det som finns emellan den illa uttalade dåligt stavande aspirerande norskan. Hänvisar alla kommande klagomål tillbaka till detta inlägg.)Jag vet inte vad det är men jag har tre teorier:

1) Det är den friska luften

2) Det är alla nya intryck

3) Det är det koffeinfattiga norska kaffet

Vad det än beror på har jag sovit så himla bra sedan jag kom hit. Jag snittar tio sömntimmar per natt. Fattar ni. De senaste dygnen har därför huvudsakligen gått åt till att sova och jobba, med små inslag av skogspromenerande/frukostätande/bokläsning. Jag vet inte vad det säger om mig men jag tycker att detta liv är det ideala livet. Och så känner jag faktiskt majoriteten av tiden.Samtidigt testar jag på hur jag klarar av det här med ensamhushåll. För första gången får jag reda på hur lång tid det tar för mig att göra av med en toarulle, och för första gången är alla hårstrån på duschgolvet mitt. Om smöret står framme när jag kommer hem från jobbet har jag ingen att skylla på. Jag har också begått mitt livs två vuxnaste handlingar sedan jag kom hit.

1) Jag har köpt en stavmixer. Och det var inte ens den billigaste.

2) Jag har köpt en tidningsprenumeration.

Jag har även köpt en kaffetratt ^. Annars har jag mest köpt nachos.

Såå sammanfattningsvis: nöjd.Igår då. Då var jag ledig, och min dag var förvillande lik en pensionärs. Jag gick över bron och njöt av utsikten,jag ensamfikade,
solnedgångspromenerade,solnedgångspromenerade forts.,och åt morrötter och vitkål.Idag har jag också varit ledig, och tänkte då att jag skulle aktivera mig lite mer. Så. Jag snörade på mig vandringskängorna och gick uppåt.Väderprognosen sa att det var soligt men det såg jag inte för det var en massa dimma ivägen. Längre än så här kom jag inte.
Restaurangen jag hade tänkt att jag kunde köra dagens ensamfika på var under ombyggnad och stängd fram till vintersäsongen, men jag hittade en värmestuga med tre väggar istället som fick bli min lunchspot. Av någon outgrundlig anledning lade jag den sista värmen som fanns kvar i mina fingrar på att knäppa denna bild. Sedan vandrade jag tillbaka med samma poddavsnitt i öronen som jag lyssnat på på vägen upp för att jag inte ville ta upp mina händer ut fickorna för att byta.

Sedan har jag hängt här. Har skaffat en månads gratis HBO så jag har 30 hektiska dygn framför mig som ni förstår. Har med tanke på det lagt orimligt lång tid på detta blogginlägg så nä nu ska jag återgå till väsentligheterna.
 
Puss på er. 
 
(Rekommenderar detta liv så hårt. Framförallt om du känner att du har ett liv som levs utan att du knappt lägger märke till det för att du alltid är på väg vidare. Med förutsättning att du älskar att hänga med dig själv.)