Hei hei.
(Ok vill redan nu innan jag ens kommit längre än till att byta ut j:na till i:n förvarna om att jag 100% kommer bli en sån där dryg jävel som drar till Norge, lär sig några få norska ord och sedan använder dessa få norska ord alldeles för ofta för att någon annan än vederbörande ska orka bry sig om det som finns emellan den illa uttalade dåligt stavande aspirerande norskan. Hänvisar alla kommande klagomål tillbaka till detta inlägg.)
Jag vet inte vad det är men jag har tre teorier:
1) Det är den friska luften
2) Det är alla nya intryck
3) Det är det koffeinfattiga norska kaffet
Vad det än beror på har jag sovit så himla bra sedan jag kom hit. Jag snittar tio sömntimmar per natt. Fattar ni. De senaste dygnen har därför huvudsakligen gått åt till att sova och jobba, med små inslag av skogspromenerande/frukostätande/bokläsning. Jag vet inte vad det säger om mig men jag tycker att detta liv är det ideala livet. Och så känner jag faktiskt majoriteten av tiden.
Samtidigt testar jag på hur jag klarar av det här med ensamhushåll. För första gången får jag reda på hur lång tid det tar för mig att göra av med en toarulle, och för första gången är alla hårstrån på duschgolvet mitt. Om smöret står framme när jag kommer hem från jobbet har jag ingen att skylla på. Jag har också begått mitt livs två vuxnaste handlingar sedan jag kom hit.
1) Jag har köpt en stavmixer. Och det var inte ens den billigaste.
2) Jag har köpt en tidningsprenumeration.
Jag har även köpt en kaffetratt ^. Annars har jag mest köpt nachos.
Såå sammanfattningsvis: nöjd.
Igår då. Då var jag ledig, och min dag var förvillande lik en pensionärs. Jag gick över bron och njöt av utsikten,
jag ensamfikade,
solnedgångspromenerade,
solnedgångspromenerade forts.,
och åt morrötter och vitkål.
Idag har jag också varit ledig, och tänkte då att jag skulle aktivera mig lite mer. Så. Jag snörade på mig vandringskängorna och gick uppåt.
Väderprognosen sa att det var soligt men det såg jag inte för det var en massa dimma ivägen. Längre än så här kom jag inte.
Restaurangen jag hade tänkt att jag kunde köra dagens ensamfika på var under ombyggnad och stängd fram till vintersäsongen, men jag hittade en värmestuga med tre väggar istället som fick bli min lunchspot. Av någon outgrundlig anledning lade jag den sista värmen som fanns kvar i mina fingrar på att knäppa denna bild. Sedan vandrade jag tillbaka med samma poddavsnitt i öronen som jag lyssnat på på vägen upp för att jag inte ville ta upp mina händer ut fickorna för att byta.
