Längdspåret utanför hotellet har öppnat för säsongen. Stela barnfamiljsmotionärer varvas av de som är där först av alla, i morgondimman och soluppgången, samma som är där sist av alla, i mörkret bland pannlampsandedräkterna.
De med eld i blicken. De bästa.
Jag tänker på en flicka som var tretton år, en som också hade eld i blicken. Hennes passion var glödande och hon satte eld på saker, lade all sin tid på sin eld. Hon visste vad hon ville, gav upp allt för sin eld. För sin dröm.
I spegeln ser jag en flicka som är tjugo år. Hon har eld i blicken, kan när som helst tända på. Men omkring henne finns ingenting brännbart.
Och jag är rädd. Så jävla jävla rädd.
Att hon i spegeln ska vara sjugosju år. Och att elden i hennes ögon ska vara borta.
Fint skrivet! Låt ingen släcka din eld.