Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

Om att låtsasleva

Den här säsongen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag hade tänkt att jag skulle bli en grym skidåkare. Grym i puder, grym i parken. En kanske inte grym men i alla fall hyfsad snowboardåkare. Därför tog jag varje tillfälle att åka, första bussen upp och sista bussen hem. Några luncher, de halvtimmeslånga, med fingrar utan vantar och känsel med min mattermos i liften. Två liftar upp kunde man hinna, och snälla gud inget stopp, sedan snabbt ned och nästan nästan hinna få av pjäxorna innan lunchens slut. Jag är en sån som går in för saker.Min första månad här var bland det bästa jag varit med om, i ett moln av konstant eufori och adrenalin, men efter det har det varit stolpe ut. Och jag har insett, mitt i allt, att det är så fruktansvärt kul att åka skidor. Så fruktansvärt fruktansvärt kul. Och jag tänkte, innan jag kom hit, att det skulle bli en säsong och inte mer. Men den här säsongen blev ju inte riktigt som jag hade tänkt mig, så jag har börjat tänka om litegrann.Livet här är kravlöst, lustfyllt. Du kan ägna dina jobbdagar åt någonting meningslöst och se till att de är precis tillräckligt många för att överleva, sedan ägna resten av tiden åt att leva. Produktivitet mäts i åk istället för i avbockade möten och det finns ingeningenting du måste göra. Ett låtsasliv, en fristad, där det är norm snarare än inte okej att komma till jobbet innan du har nyktrat till, där livet går ut på att bara ha det bra.

Det är ett fint liv vi lever. Vi har kul, och det räcker. Måste jag sluta ha kul?

Samtidigt vet jag inte hur länge jag kan leva detta låtsasliv utan att till slut börja tro att det är på riktigt. För det är det ju inte. Skidresorter finns inte för alla, de finns för de rika. En liten liten andel av världens befolkning har råd att unna sig en sådan lyx, den andelen som redan har allting annat, och att för en skitlön se till att de får ännu mer än de redan har är inte det jag vill ägna mitt liv åt. Dessutom är det en väldigt heterogen grupp av människor jag befinner mig i här. Det är väldigt vitt, och det finns betydligt viktigare saker att arbeta för än att utöka vita människors privilegier ytterligare.Så jag är kluven. Den här säsongen blev inte riktigt som jag hade tänkt mig, och frågan är om jag ska börja göra något viktigt och meningsfullt eller bara stanna i låtsasvärlden och utnyttja alla mina oförtjänta privilegier. Det vore ju faktiskt rätt trevligt.