Jag står framför rullbandsliftarna och skannar biljetter fem dagar i veckan och det känns rätt meningslöst, men det blir liksom värt det tack vare de två lediga dagarna då det åks skidor. Om man slog upp ordet 'livet' i ett bildlexikon skulle man nog hitta avbilder av våra lediga morgnar där, när vi lägger första spåren i Skyline med de tidigaste morgonsolstålarna som enda sällskap. Så jag varvar långsamma trötta timmar med sådana jag aldrig vill ska ta slut. Varvar överdos av koffein med överdos av endorfiner, adrenalin. Och så får man ju se till att pynta sin vardag litegrann, så att dagarna som inte kan ägnas åt skidåkning inte bara blir dagar som passerar. Dansa, till exempel, har jag ägnat mig en hel del åt den senaste tiden. Ibland på trånga dansgolv, ibland på balkongen två trappor ned, ibland i liften, ibland i min ensamhet hemma i lägenheten. Idag har dock varit en av de där lediga hög-på-livet-dagarna, och jag har åkt skidor med Mathilda och hennes föräldrar som är här på besök. Sedan genomförde jag mitt livs måhända hittills mest vuxna handling när jag bokade in en tid för armröntgen och för detta betalade en rätt rejäl summa pengar. Det är så jobbigt att ta tag i saker som kostar pengar. Nåväl. Imorgon får jag veta hur mycket mina ben sitter ihop, men först ska jag åka skidor.

Avslutar med en irrelevant men gosig bild på mig och Markus, för att det blir så tomt utan bilder och jag har varit kass på att föreviga min vardag den senaste tiden. Ska försöka förbättra mig på den fronten.

 

Puss.