Kategorier

Arkiv

Om mig

Elsa. 20. Tog studenten från Svenska skolan i Nairobi och hamnade på en skidresort i Klippiga bergen som ett resultat av framtidsångest och brist på bättre saker att göra. Försöker här lära mig att åka skidor, översätta min personlighet till engelska och lägga mindre pengar på varm choklad och mer pengar på hyra. Bloggens främsta målgrupp är min mormor och mitt framtida jag. Välkommen du med.

En Hyllning Till Bilen


Vi är mitt uppe i förstörandet av vår planet och jag gör mitt bästa för att låta bli att vara med. Därför åker jag buss, går och cyklar fastän det tar tre gånger så lång tid som att åka bil. Därför köper jag mina kläder second hand. Därför plockar jag äpplen ifrån marken istället för ifrån ICA:s fruktavdelning. Jag vet att mina ansträngningar endast är en liten fjärt i världsrymden (eller en utebliven liten fjärt i världsrymden) och att vad jag gör egentligen inte har någon större betydelse. Ändå kämpar jag envist vidare.

Rättelse: vissa dagar kämpar jag envist vidare.

För andra dagar är det så skönt att glömma bort allt vad miljövänlighet heter. Som idag. Idag vill jag slå ett slag för bilen.

Det är en slags ångestfylld njutning, som inte sällan följs av dåligt samvete, men jag älskar att köra bil:

I smyg njuter jag av att få köra jobbilen, för jag vet att all den koldioxid jag sprutar ut när jag kör den annars ändå hade sprutats ut av någon av mina kollegor. Det är sprut utan dåligt samvete.

Jag älskar rumpvärmen, å denna fantastiska uppfinning.

Jag älskar att i regnväder se genomblöta fotgängare springa i takt till högsta vindrutetorkarfrekvensen, samtidigt som jag avnjuter högsta effekten av tidigare nämnda rumpvärme.

Jag älskar att kunna skratta ohämmat till mina poddavsnitt, utan nedlåtande blickar från personerna bredvid på bussen.

Jag älskar att kunna sjunga till min höstspellista, högt och falskt, utan nedlåtande blickar från personerna bredvid på bussen.

Jag älskar att kunna åka och köpa bullar direkt efter jobbet, åka till mormor och åka hem igen med totalt två timmars restid istället för fyra. Att få mer fikatid än åktid.

Men mest av allt älskar jag nog ändå trafikmeddelandena som spelas upp på bilradion, när de meddelar att 30-40 minutersförseningar är att vänta för pendeltågsresenärerna. Då höjer jag volymen på både mitt ackompanjemang och min stämma och njuter av att vara en av dem jag egentligen ser ned på.

Imorgon ska jag hinna med 05.31-bussen igen. Och dessutom ska jag cykla istället för att ta jobbilen.

Så jag kan gott höja rumpvärmeseffekten ett snäpp till.