Det har blivit höst. Lofotensommaren känns som ett annat liv, en dröm. Det har blivit höst fast det känns som sommar. Har september någonsin varit så fin? Solstrålarna i Hågadalen i leran under morgonjoggen. Det varmaste doppet på hela sommaren med Elsa, utanför Norrköping, vi simmar alldeles nakna. En uppsats som sakta växer till sig medan löven, fortfarande gröna, dinglar utanför fönstret alldeles under himlen.

Och så helgen som var. Den i Göteborg.

Jag och Jack tog tåget från Uppsala på fredagseftermiddagen, innan klockan hade hunnit bli tre. Vi skulle hälsa på Tilde och Felix. Planen var att klättra en del, om vädret skulle tillåta. Väderprognosen hade svängt fram och tillbaka under veckan och som mest prognosticerat 40 millimeters nederbörd totalt under helgen. När vi gick och la oss på fredagskvällen (efter att ha förlorat i Catan mot Jack) menade SMHI dock att det skulle bli lördagsuppehåll.
Men. Vi vaknade på lördagen till ett smattrande ljud mot fönsterrutan. Nu skulle det visst regna hela dagen i stället.Vi bläddrade i klätterföraren efter klippor som kunde tänkas vara torra ändå, och hittade Korpaberget i Alingsås.  
Snart var vi där. Mycket riktigt var det torrt, i alla fall delvis. Vi inledde dagen på det enda rimliga viset, med en lunchpaus. Vi åt snabbnudlar och wraps med Tildes hemgjorda hummus.
Tilde matchade sin outfit med hjälmen :)
Och så klättrades det! Här Jack på Indianen (6b+) som var helt torr fast det fortfarande var regn i luften.
Slutet var svårt!

Felix på samma led.
Och så Felix på Spindeln i nätet (6b).
En led som sög musten ur honom. Alla vi andra hade slut på must sedan länge och vi begav oss snart hemåt igen, med ett pizzeriastopp på vägen. Det hade kunnat vara en helt perfekt dag, om det inte vore för det faktum att jag återigen fick stryk i Catan. Den här gången var det Felix som drog det längsta stået. Förlusten till trots somnade jag väldigt gott på luftmadrassen i Tilde och Felix vardagsrum.

Till söndagen hade det utlovats finväder. Det regnade i alla fall inte när vi vaknade och vi begav oss till Lerum, för att klättra vid sjön Aspen.

Felix på Nalle Puh (5c), en väldigt fin led. Vi tillresta uppsalabor fascinerades över alla långa och fina leder (våra hemmaklippor är i genomsnitt typ tio meter höga). Tilde!
Jack på samma led.
Sedan drog vi upp på Fikahyllan där det vankades lunch, med samma succémeny som föregående dag.
I påsen skymtar Tildes hembakade bullar. Vi blev så bortskämda den här helgen alltså.
Fikahyllan bjöd på fin utsikt.
Det lapades.Och klättrades. Här Jack på Carl Gustavs HP (6a).


När klockan blev fyra var det dags att äta upp de sista bullarna och packa ihop, och röra oss in till centrala Göteborg för att hinna med tåget tillbaka med Uppsala.

Den här helgen kommer jag leva på ett bra tag.