Morgonsolen tvekade. Tandborstningen skedde i växlande molnighet. Sedan kom solen, och förmiddagsvandringen mot Sälkastugan var svettig. Och vacker. Vi mötte fortsatt många Fjällräven Classic-deltagare, men när förmiddagen var slut verkade alla ha passerat.
Under vandringen hade vi ingen telefontäckning. Väderprognos för en dag framåt fick vi i de fjällstugor vi passerade. Prognosen i Tjäktjastugan, som vi passerat dagen därpå, hade utlovat riktigt ruskväder till kvällen och natten som väntade. Regn, hård vind och åska. Prognosen bekräftades i Sälkastugan. Under eftermiddagen gjorde Vädret sitt inträde, först med små duggande droppar knappt värda att sätta på regnskyddet på ryggsäcken för, sedan med besked. Det regnade och allt blev blött, och min kamera låg långt ned i min ryggsäck vattentätt förpackad i stället för att föreviga denna eftermiddag. Himlen var dramatisk, bergstopparna bäddades in i dimma. Det var vackert, på ett annat sätt vackert än den klarblå himlen vi vant oss vid. Nästan vackrare.
Det blev en sen lunch, för sen, i raststugan vid Kuoperjåkka fem kilometer från Singistugan som vi siktade på till kvällen. I stugan brann kaminen. Blöta vandrare trängdes på stugbänken, alla bävades inför att lämna den varma stugan och ge sig ut i regnet igen. Jag och Jack åt våra lunchnudlar, mamma och pappa sin lunchblåbärssoppa. Fönsterrutorna var så immiga att landskapet utanför bara var helt vitt. Jag åt så långsamt jag kunde för att skjuta på ögonblicket då det var dags att snöra på mig mina genomblöta kängor och ge mig ut i regnet igen.
Jag och Jack lyckades få vårt tält rejält blött i samband med uppsättningen, men faktiskt tittade solen fram en stund sen under kvällen. Annars hängde vi, jag Jack mamma och pappa, mest i våra respektive tält denna kväll.Jag är rädd för åska. Jag har inte så många rädslor annars, men just åskan är jag rädd för på ett helt ologiskt vis. Jag somnade tidigt denna kväll, med öronproppar i öronen. Om man inte hör den kan man låtsas som om den inte finns. Och då behöver man inte vara rädd.
Härlig läsning och fantastiska bilder. Har inte vandrat så mycket och har blivit lite mindre sen jag köpte husvagn. Men blir himla sugen när jag kikar på dessa bilder, tack för inspo.