Vi vaknade första morgonen till SOL. Och käkade långfrulle. Har ni nånsin sett nån så lycklig som min far med en salamimacka:
Det tog lång tid för oss att komma i väg. Alla ta-ned-tält- och packa-ihop-rutiner hade inte riktigt kommit på plats än. Till slut var ändå alla liggunderlag ihoprullade, alla vandringskängor snörade och alla salamimackor uppätna. Vi knatade iväg i sydlig riktning.
Paus för omtejpning av häl. Jag brukar alltid få väldigt mycket skavsår när jag vandrar. Mamma, som kanske är ursprunget till alla skavsårsgener, får också det. Hon brukar tejpa sina hälar i förebyggande syfte och jag testade att göra det jag med. Och alltså WOW! Det funkade verkligen! Det tog fyra hela dygn tills min första skavsårsblåsa ploppade upp.
Mina fina föräldrar.
På väg mot Alesjaure stannade vi för att dricka eftermiddagskaffe. Vid vårt pausställe fanns det hjortron.
Jack på hjortronjakt.
Kaffe och hjortron jo jag tackar ja!
På tåget upp hade vi fått nys om Fjällräven Classic. Ett vandringsevent mellan Nikkaloukta och Abisko som körs i augusti varje år. Precis samma sträcka och tidpunkt som vi skulle gå, fast i motsatt riktning. Efter två covid-inställda upplagor var nu eventet helt fullbokat med 2000 deltagare. Vi skulle alltså möta 2000 vandrare inom loppet av ett par dagar. Vi blev lite snopna när vi först fick höra talas om det och att vi inte tagit reda på det innan; visst, vi skulle gå på Kungsleden och inte ute i den ödsligaste av ödemarker, men att möta 2000 personer skulle kanske ta bort lite väl mycket från fjällupplevelsen? I slutet av denna dag började vi på allvar stöta på dem och vid stugan vid Alesjaure var det helt packat. Det var kvällssol och feststämning, åt alla håll hördes sörplade ur carlsbergburkar och konversationer på engelska med alla olika sorters brytningar om dagens bravader. Vi bestämde oss för att det inte gjorde så mycket med all mötande trafik utan lät oss i stället inspireras och köpte våra egna carlsbergburkar som när tälten slagits upp åtnjöts tillsammans med trangiapoppade popcorn. Och mådde jävligt bra.
Vi gick förbi Tjäktjastugan och stannade för eftermiddagskaffe vid Tjäktjapasset. Mamma bjöd på choklad. Sedan slog vi upp våra tält en bit bortom passet, med en alldeles magnifik utsikt.
