Jag vaknade av att jag behövde kissa. Det hade jag redan gjort en gång några timmar tidigare men då, efter att först svurit några gånger över allt kvällste, så intensivt ignorerat det att jag lyckats somna igen. Nu skymtade jag dock morgonens ankomst i en färgskiftning i himlen genom fönstret och bestämde mig för att det nog ändå var uppstigningsdags.
Jag väckte Jack, som tydligen precis hade lyckats somna, för att få soluppgångsskådningssällskap.
Vi vandrade upp till en liten topp alldeles invid stugan. Jag hade på mig alla mina lager och blev blöt av svett.
Fy satan vad vackert det var.
Morfars gamla termos var med. Jag har säker sagt det förut men detta är på riktigt Världens Bästa Termos.
(Hahhaha LOL denna bild fick mig precis att gäspa)
Självaste Aoraki/Mout Cook, Nya Zeelands högsta med sina 3724 meter. Aoraki är bergets maoriska namn.
Hello pretty boy.
Sedan började frukostmagen kurra och vi vandrade ned igen.
Den gröten smakade gott må ni tro.
Morgonfrippan var något utöver det vanliga denna dag.
elsaherlitz.blogg.se även känd som The Portfolio of Jack William Smith.
Klockan hade med råge hunnit passera tio när vi till slut var redo att påbörja färden ned. Det var en lika fin dag som innan och vi mötte massa folk som var på väg upp.
Vi fick två rätt fantastiska dagar, där i Aoraki/Mount Cook National Park. Vill definitivt tillbaka. Känner redan nu att Nya Zeeland kommer bli ett svårt land att lämna.