Det är lördag och ösregn. Cykelvägen till jobbet är en massaker, en gågata i en europeisk huvudstad efter ett blodigt terrordåd. Jag kryssar mellan snäckskal kluvna på mitten, men inte tillräckligt effektivt för att undgå ljudet av skalkras mot blöt asfalt. Människor i bilar är på väg vinkelrätt mot vattenfontänerna de lämnar efter sig, ICA har ännu inte öppnat.

Och jag längtar inte efter någonting längre.

Jag tror att jag ska ta en paus. Tills jag börjar längta igen.