Avståndet mellan Hugos kökbord i Stockholm och Amandas i Göteborg är inte så långt ändå, om man får låna sina föräldrars bil över en helg. Det hade känts ännu kortare dessutom om Hugo från baksätet i det hetsiga Stockholmstrafiken gett lite mer precisa vägbeskrivningar åt den förvirrade Uppsalabon till chaufför än "jag vet att man svänger höger nånstans".

 

Och det är härligt, att vara bortskämd med så bra människor på så många platser i landet. Att dra ut på alla måltider så att det knappt blir någon tid kvar däremellan och att skrika ut sin frustration under hetsiga monopolomgångar. Att få träffa Matilda, Matilda och Amanda för första gången på tre månader. Det är alltid värt resvägen.

 

Nu är jag tillbaka i Uppsala igen och gör inte många knop. Mitt schema har varit lungt de senaste dagarna och jag har ingenting alls som jag måste göra. Sakta men säkert lär jag mig att njuta av det istället för att skrämmas.

 

Puss på er!