I torsdags var det äntligen dags för mig och Jack att lämna Christchurch. Inte äntligen som i ah-vad-skönt-att-komma-härifrån – jag tyckte om Christchurch, det lugna tempot och alla förevigt pågående konversationer med hjälpsamma främlingar, men bergen i horisonten lovade något annat. Det hade hunnit bli sen förmiddag när Google Maps styrde oss i sydvästlig riktning, och det kändes som om vår Nya Zeeland-resa började på riktigt först då, när jag för första gången såg Bongos hastighetsmätare passera 80-strecket.
Det var en blåsig torsdag. Bongo är det största fordon jag någonsin kört och jag fick hålla tungan rätt i mun när vinden grep tag i hans takboxprydda metallkropp.
Vårt slutmål var Wanaka, där vi planerar att hålla till över vintern, men vi hade ingen brådska dit och hade bestämt oss för att dela upp den fem timmar långa körningen över flera dagar. Första natten stannade vi vid Lake Tekapo (jag har varierat mellan åtminstone elva olika uttalsvarianter men ingen känns helt klockren). Jag hade redan under körningen haft problem med att hålla upp underkäken och det blev inte lättare när vi var framme.
Jack var hungrig och tyckte jag var dryg som prioriterade fotande över ätande.
När vi några stunder senare var färdigfotade och färdigätna tog vi oss an en symbolisk eftermiddagshike upp till Mount John.
Sedan vandrade vi ned, i den mörknande aftonen, mellan fårhagarna.
Sedan var det dags att hitta någonstans att sova. Vi fick nys om en campingplats som enligt utsago skulle ligga i slutet av en två kilometer lång grusväg, invid en älv, på andra sidan än Google Maps-nålen som vi vanligtvis skulle siktat in oss på. Utsagon visade sig stämma överens med verkligheten.
Vi lagade middag på vårt utomhusgaskök, i en temperatur för låg för att vår gas skulle fungera ordentligt. Matlagningsprocessen blev således lång och utdragen, diskningsprocessen likaså, och jag och Jack drömde oss bort till den framtid vi målat upp – den med ett inomhuskök. När vi tillslut lyckats värma tillräckligt med vatten för att fylla nattens varmvattensflaska gjorde vi oss redo för en första natt i nollgradig temperatur, långt bort ifrån Christchurchs milda nätter.