Elsa Herlitz - Christchurch, Nya Zeeland

Christchurch, Nya Zeeland

En stad av vänstertrafik och högersvängar. Jag och Jack har varit här i två veckor nu, ändå hittar jag ingenstans för varenda jävla väg är enkelriktad.

Vi kom sent på natten, med ett kvällsflyg från Sydney. Det regnade. Vi tog en uber till vårt hostel och jag tyckte det var märkligt att hastighetsgränsen på den stora fina fyrfiliga vägen blott var femti. Några timmar senare var samma väg full av bilar, och jag satt bakom ratten på en av dem. Min kropp ville tvunget positionera sig på samma ställe som vanligt i körbanan, utan hänsyn till att ratten nu satt till höger istället för till vänster. Bilens ägare, han som var det då, bet sig i underläppens alla hörn och underrättade mig med sin lätt tyskbrutna engelska om att avståndet till de fickparkerade bilarna till vänster helst skulle vara väldigt mycket större. Jag slog igång vindrutetorkaren på väg ut ur alla rondeller och svängde efter en korsning in i höger körfält. Någon timme senare hade vi köpt bilen.

Sedan dess har våra dagar gått ut på att åka mellan värmeisoleringsbutiker och byggvaruhus, som en konsekvens av en idé någon av oss fick någon gång för ett tag sedan. En idé om att vi skulle göra en skidsäsong i Nya Zeeland boendes i en campervan. Denna idé har bemötts på olika sätt av nyfikna förbipasserande nya zeeländare ("you guys are brave"/"you better get a new car if you wanna get up those mountain roads"/"that's awesome"/"you need to go to kmart and buy damp rid bags and this solar powered light bulb and you also need to download these twenty apps"). Folkslaget som befolkar dessa sydliga öar är kanske det vänligaste jag stött på. Eller som Jack sa, en förmiddag i vanrenoveringslivet: "We are never going finish this if every single person will keep stopping and try helping us."

Trots det är vanen (Bongo, som den heter) färdigisolerad nu, och vi har avancerat till de mindre funktionella mer estetiska bitarna. Jag och Jack är för det mesta ett bra team, som har olika tillvägagångssätt och oftast kompletterar varandra bra. Oftast. Ibland uppstår konflikter, som när jag lagt en halv förmiddag på att dra streck och såga nogsamt utmätta vinklar i en väggdel och Jack lägger en halv minut på att i andra sidan av samma väggdel såga ett snett fönster. Om det bara var hans projekt skulle det slutgiltiga resultatet nog inte nå upp till samma estetiska standard. Om det bara var mitt projekt skulle jag nog inte ens ha isolerat klart golvet än.
Idag har jag målat väggarna. Ikväll ska vi sätta upp taket. Jag är lite nervös för att det är för stort och inte kommer passa. Snart får vi se. Vad jag vet, i alla fall, är att det är förjävla kul att bygga om en campervan. Tänka sig va, att livet kan te sig så, att man rätt vad det är befinner sig på andra sidan planeten och borrar fast tak i campervanen man äger med sin långa fräkniga brittiska pojkvän. Vad ska hända härnäst, egentligen?

tilde

JAAAA ÄLSKAR DETTA

Svar: <3<3<3<3<3
elsaherlitz.blogg.se