Här har det varit tyst. Senast vi hördes hade jag med en bruten arm precis anlänt till Australien, och skulle kanske kanske inte gå en fyra veckor lång bartenderkurs. Sedan dess har min brutna arm läkt, och jag har gått en fyra veckor lång bartenderkurs.

(Bilderna nedan har jag helt brutalt utan att ange upphovsman stulit från diverse håll och kanter.)
Denna bartenderkurs visade sig mindre än fyra veckors öldrickande vara fyra veckors intensiva studier. Jag har imponerats, över hur mycket man faktiskt kan lära sig på fyra veckor. Och jag har haft förjävla kul.

Jag bor kvar på samma hostel, nu när allt är slut. Jag har flyttat till ett mindre rum, jag och sju andra. Det är saker på all golvyta som inte upptas av fläktarna. Och det luktar som fan. Vi är ett helt gäng som är kvar, fastän vi blir färre och färre. Jag ska bo kvar i en vecka till, sen kommer Jack och Jacks familj och jag ska med dem ut på äventyr. Det är konstigt, och skönt, att inte ha någonting att göra.

Nästa månads bartenderstudenter har flyttat in på hostelet. Igår satt de kvar i köket till sent och övade på första dagens cocktailrecept, de med bara två komponenter. Jag är avundsjuk, på att de har allting framför sig. Det gick så fort, alltihop. Så väldigt väldigt fort.

Annars tycker jag om livet, som det är just nu. Ännu är jag inte tillräckligt stressad över att inte ha ett jobb att det letar sig in i mitt huvud och stör mitt välmående när jag solkrämsklibbig läser skönlitteratur vid en bassängkant, eller när jag snarare än att använda hostelköket äter middag på en italiensk restaurang fastän jag åt lunch på en japansk.

Hoppas ni mår bra ni med.