Elsa Herlitz - Motvindspromenerande och ett otrevligt besked

Motvindspromenerande och ett otrevligt besked

Vi är två långsamma individer, jag och Jack. Detta amplifieras när vi är tillsammans. Vi liksom vet att saker kommer att ta mycket längre tid än vad de rimligtvis borde, lägger en evighet på att välja ryggsäck eller att bre mackor. I förrgår sa jag att okej, klockan sex går vi upp, på första alarmet. Klockan sju ska vi vara rullandes i bilen på väg härifrån.
 
Klockan 07.18 dagen därpå lämnade vi uppfarten.
 
Not quite. But close.
Och sedan, efter en lång och krokig bomväg, var vi framme vid foten av Østerfjellet som blev den av de många oupptäckta vandringsleder vi spanat in denna onsdagsförmiddag. Jack hade på sig snyggstrumporna.
Det var blåsigt, redan innan vi kommit upp på topplatån.
Vi promenerade in en liten bit i Sverige, och sedan tillbaka igen.
Tog ett mycket oharmoniskt fikastopp bakom en stenhög. Jag tog av mig vantarna för att öppna kakburken, kände mig orutinerad utan termoskaffe. Det såg ut på mina händer som om fingrarna fortfarande satt fast i dem.
Sedan gick vi ned igen. Vindriktning: motvind.
Läckert landskap.
Jag vad helt obalanserad när jag kom ned från toppen, pga hade anpassat min tyngdpunkt efter en storm i ansiktet.
Sedan åkte vi vidare till en mindre vindutsatt lunchplats och åt tunnbrödrullar och kokade kaffe. Försöker lära Jack att säga kokkaffe men asså det GÅR inte, hur jag än betonar kOOOOkkaffe blir det bara kukkaffe av det hela. 
Sedan, efter denna blåsiga småidylliska förmiddag, åkte vi hem och Jack fick reda på att restaurangen där han jobbar ska läggas ned.
 
Så nu är det fett jävla oklart hur det blir med allting.