Så. Jag överlevde Roskilde, överlevde sju dagar av intensivt festivalande. I förrgår kom jag tillbaka till Trysil, med sandfyllda lungor efter två duchar fortfarande smutsig. Men det var nice, meget nice:
Vägen från Trysil till Roskilde var lång och bökig med ersättningsbussar och försenade tåg i all evinnerlighet. Strax innan nio började resandet och strax efter elva var vi framme, och jag hann däremellan med att välta ett halvt Göteborgsapotek med min ryggsäck. Resten av vårt camp var redan på plats, de hade gjort det på riktigt, dvs övernattat i kön in till festivalområdet en natt i förväg för att sedan springa in och ta en tältplats. Jag och Jack (som förövrigt är evigt tacksamma) gled smidigt in en dag i efterskott.
Jacob, här utanför vårt åttamannatält som blev en bastu varje morgon. Jag vaknade och hoppades att jag var täckt i svett snarare än att ha kissat på mig under natten.
Vi investerade i matchande hawaiiskjortor pga matchande hawaiiskjortor. Här Jacob och Anton.
Och ba levde(överlevde) life.
Och asså jag har ju inte hängt ordentligt med detta folk sedan vi säsongade i Kanada för en evighet sedan. De är bra. De gör mig till en bra version av mig själv.
Var ju lite musik och sånt också. Denna tog jag i slutet av Eminems spelning som jag och 100,000 andra blev vittnen till. Han var wow.
Bidrog till toalettköerna gjorde jag med. Man kunde spola??
En morgon borstade Mathilda tänderna.
<3
Åt väldigt mycket köpemat, mer än vad jag någonsin gjort på festival. I Roskildefestivalens app kunde man se alla matställen om hade något veganskt på menyn och jag kände mig tvingad till att testa så mycket som möjligt. På tåget hem sen googlade jag billiga veckomatsedlar.
Finaste ögonblicket var nog ändå när jag hittade någon med likadana kattights som jag. Dessa är av uppenbara skäl min garderobs kronjuvel.
Morgonhimlen över kvällstoaletten.
Ellen hade med sig stjärnor.
Min bästa spelning var utan tvekan den sista jag gick på, Anderson .Paak. H e l v e t e var bra han var, överträffade alla mina skyhöga förväntningar. Var helt euforisk efteråt, ända tills vi upptäckte att vi haft inbrott i vårt tält. Fifi, Jack och Anton blev av med allting, hela sina ryggsäckar. Min var genomrotad men det enda som dög från den var tydligen min högtalare och mina glasögon, hen/de hade till och med lämnat mina kattights(???????). Tänker mig detta om en bra övning i att inte bli för fäst vid föremål men det hade ju varit trevligt att kunna se. Lite tråkigt avslut på en fucking fantastisk festival.
Dagen efter mellanlandade jag, Jack och Jacob hemma hos Fifi i Malmö. Det var lite lätt overkligt att komma dit efter en vecka i misär; allting var vitt och mina strumpor lämnade smutsfläckar på golvet, och när jag duschade blev jag tre nyanser blekare.
Jag hade mitt livs djupaste nap.
På kvällen åt vi tacos.
Sen åkte jag och Jack tillbaka till Trysil igen, gjorde resan från åtta dagar tidigare åt andra hållet. Landade i någon form av vardag.
Och Roskilde:
until next time.
Nyligen hittat till din blogg och måste bara säga att det är ett himla mysigt litet krypin här!