Elsa Herlitz - Mamma i Trysil pt.1 – Upp och ned och fram och tillbaka

Mamma i Trysil pt.1 – Upp och ned och fram och tillbaka

Kanske var det så att jag blev lite avundsjuk på Jack, när han hade sin moder här på besök i juli. Kanske var det därför jag fick min egen till att komma hit strax efteråt. Det var mysigt, riktigt jäkla mysigt, att ha henne här. Det var mysigt att hänga med de två tillsammans. Det här är vad vi hade för oss:
Kvällen innan hade jag snabbgooglat lite hiker och snabbhittat den det tillslut kom att bli: Tverrfjellet. För att komma dit behövde vi åka på en avgiftsbelagd väg. Betalningsproceduren var en smula antik, med kuvert som skulle märkas med registreringsnummer och fyllas med kontanter.
Charmigt. En handskriven skylt en bit längre bort på vägen sa att om man ertappades utan biljett skulle det komma att kosta tio gånger vägavgiften. Om vi hade mött en kontrollant hade det varit den enda mänskliga varelsen vi stött på på hela turen.
Mamma.
Men även om vägen var tom på människor var den långt ifrån tom; detta var ingen ovanlig syn.
"Ahhh, jaja okej då"
Det var en vacker bilväg, längs med sjön Engeren, med några rejäla motlut som satte mammas stackars volvo på hårt prov. En gång körde vi fel, upp på vägen ovan, och vi tvivlade på allvar på om vi skulle ta oss hela vägen upp. Grässtråna dunkade mot bilens underrede och jag fick motorstopp, fick trycka gasen i botten för att ta mig över nästa krön. Kopplingen luktade bränt och mamma mumlade tyst att hoppas att vi inte startar en skogsbrand.
Men så tillslut, kom vi fram. Och då var det ju bara att börja.
Det var en trevklig hike, som rekommenderas starkt till alla med livskraftig bil som råkar befinna sig i närområdet.
Mamma var denna dag dressad som en sann biolog.
Åså Jack.
På toppen så småningom blev det sedvanlig matpaus.
Tjusiga vyer.
På vägen upp hade vi spanat hjortronställen, och på nedvägen var det skördedags.
Mor var tillfreds.
Och sen till slut var vi tillbaka igen.
Slingrade oss ned på samma grusväg.
Träffade på ännu fler får.
Tänk att va ett får ändå. De verkar så härligt obrydda.
Hallå hallå stopp där.
Vägen hem gick längs Engerens andra sida, i vackert eftermiddagsljus.
Och så avrundades det hela med bärs å bruchetta.