Det är oktober och det är höstferie, i spåret utanför när jag vaknar. Färgglada jackor av dyra märken åker varv efter varv i cykelparken, leriga vader krampar. De skrattar och det luktar varm choklad.Det är oktober och det är höstferie, i mataffären där jag köper havregryn och kaffefilter. Köerna ringlar långa, till banden som mellan de avgränsande kundpinnarna lastas fulla med toalettpapper och folköl och annat som behövs för att överleva en veckas stugstemester. Jag sicksackar mellan kundvagnar och ler i samförstånd mot kassören, åt alla semesterfirare som är här nu igen. Kanske är leendet jag får tillbaka ett samförståndsleende, kanske är det samma som han ger till alla semesterfirare.

Det är oktober och det är höstferie, på hotellet där jag jobbar. Överallt och hela tiden, säger de. Men när jag går till jobbet, under karlavagnen och fullmånen, har de flesta redan betalat sina restaurangnotor och försvunnit upp till sina rum, och när jag går hem igen, under soluppgången och de rosa molnen, ligger de flesta fortfarande och sover. Och fastän jag lämnade sju urdruckna kaffekoppar efter mig i diskbacken innan jag stämplade ut somnar jag gott, några timmar innan jag vaknar av skratt och lukten av varm choklad.

 

Om några timmar ser jag karlavagnen igen.